tonbladet för d. 6 Dec., en af tredje person insänd artikel, med här ofvan nämnda rubrik, hvilken hufvudsakligen innefattade en upplysning om oriktigheten af Biets sätt att återgifva det uttryck i grefvens bref, hvarigenom Biet velat göra honom skyldig att råda de franska och engelska folken att genom helt och hållet fredliga medel bemäktiga sig Skandinaviens fästningar. Men på denna artikel följde sedan vidare från samma band en fortsättning, hvilken, såsom man kan finna af artikeln i Götheborgstidningen, innefattade en i detalj gående linguistisk exeges och jemförelse emellan det i Biet tryckta engelska brefvet och Biets egen öfversättning deraf. Då nu ingendera af dessa texter, hvarken den engelska eller den svenska, varit tryckta i Aftonbladet, ej heller det franska originalbrefvet, och likväl en än ytterligare fortsättning lofvades, så ansågo vi upptagandet af denna något långdragna analys, icke allenast ändamålslös och af föga intresse för Aftonbladets läsare, utan trodde äfven, att dess meddelande skulle strida mot den neutra!a position, som Artonbladet efter grefve Frölichs förklaring tills vidare borde iakttaga i bufvudsaten. Härmed tro vi oss hafva tillräckligt vederlagt den förmodan, som en och annan möjligen skulle kunnat draga af ingressen till den insända Götheborgsartikeln, i fall vi hade förbigått den med tystnad: att nemligen vår vägran att upptaga fortsättningen kunde härleda sig ifrån redaktionens ensidighet eller likgiltighet om en medborgares orättvist anfallna heder och ära, hvars i grunden redliga och patriotiska tänkesätt allraminst vi dragit i tvifvelsmål. er see— —— sms