Aftonbladet – 22 januari 1844, sida 2

Och si, mitt verk är lyckadt, men mig, jag som det bragt i fulibordan, mig hotar det förderf. — Du är skön vorden! — Märk det väl, så förbåller det sig med menniskans goda verk. — Du kan ej fatta, hvad jag lider. Och kallar du mig fader, gifver du mig den vänliga morgonoch aftonhelsningen, eller beveka dig tacksamhet eller vana att kasta dig i mina armar och jag stöter dig tillbaka, så gör jag det med blödande bjerta; och gråter du, så kunde jag gråta med dig! — Ja, du måste veta allt: — din närhet, din. röst, du sjelf, tanken på dig, allt qväljer och pinar mig och förstör frukterna a! mitt ensliga lif och min andakt och botöfning. — Men är du fjerran ifrån mig, så skall jag i renare kärlek tänka på dig; då fjeltrar raoig intet mer vid detta jordelii, då kan jag rätt af bjertats grund hata denna -verlds förderf, för att så mycket andäktigare förbida den himmelska nåd, som snart månde öppna mig sitt paradis. Han tystnade med våta uppit riktade blickar och sakta bedjande. Maria kunde ej på länge frambringa ett ord för smärta, slutligen hegynte hon, snyftande: Blott denna natt ännu vill jag sofva under dit tak; i morgon, då du vaknar, skall du icke mera finha mig, och i detta lif hvarken höra eller se mig mer Goda flicka, sade eremiten rörd, nej, så är ej meningen. Icke skall jag förskjuta dig utan hjelp och stöd, på det jag må återvinna min frid. Det vill och får jag ej, ty tusende faror vänta dig. och åina fiender äro talrika som hafvets sand. Vet, min dotter, du är af hög härkomst, kungligt blod flyter i dina ådror, och så långt du skådar från detta bergets spets och tio och tjugo sånger längre, vore ditt, ginge alt rält tillväga. Dock, arma barn, din tillvaro skall aktas lika med ett brott. Konung, adel, presterskap äro sammansvurna emot dig, och visste de ho och hvar du är, så skulle de tillintetgöra dig och räkna sig det till beröm och pris. Hvrad har jag då gjort. frågade Maria, p,att jag har förtjent en sådan mördande förföljelse? Mitt barn, fortfor eremiten högtidligt, plåt dig ej dåras af lust till denna verlds glans och fröjö