Aftonbladet – 19 januari 1844, sida 3

yttrade, ått han skulle föra grefvinnan till Antrodocco. Så snart Beatrice såg sig ensam, ilade bon på en bekant gångstig till nästa by, för att uppbåda folk till grelvinnansräddning. Genom n tillfällighet hade hennes bror Antonio Grimaldi med en aldelning soldater inträffat der föregående dagen, emeden man erhållit hemliga underrättelser om algierernes ankomst. Då det imedlertid redan var för sent att förfölja dessa; vände han sig med sitt manskap, beledsagad af en modig vägvisare, åt bergstrakten, för att om möjligen rädda grefvinnan, hvaruti vi sett att han lyckades. Vid sin återkomst fann Julia endast ruiner, icke blott e:ter det gamla slottet,utan äfven efter staden. En stor mängd af sinnevånarne hade blifvit massakrerade. Hennes första bemödanden gingo ut på att mildra de många familjernas lidanden, Hon gjorde detta så mycket i bennes förmåga stod, och hon vördades såsom sina underhafvandes största välgörarinna. Den gamle grefven älskade innerligt sin sonhustru. Han betraktade henne såsom sitt eget barn, då faderskärleken för Vespasiano tyvärr redan tidigt slocknat i hans hjerta, och han utnämnde henne till sm universal-arfvinge. Många friare, ibland dem äfven Gvrimaldi, täflade om hennes hand, men bon förmälde sig aldrig mer. Hennes olycka, sade hon, hade så krossat hennes hjerta, att der icke vidare fanns något rum för kärlek. Hon dog innan hon ännu hunnit öfver sin medelålder, och hennes betydliga förmögenhet : tills föll till största delen hennes bror. : SLUT. See — Vicomte fGArlincourt har, för sitt välbekanta, högst medelmåttiga verk öfver Ryssland, af kejsaren erhållit en guldmedalj, förimodligen den ryska Iis Quorum, etc.