Aftonbladet – 17 januari 1844, sida 2

I anledning af några anmärkningar, som nyligen varit införda i Svenska Biet, rörande Hr A. FF. Dalins Fransyska och Svenska Ecexicon, har författaren anhållit om rum i Aftonbladet för nedanstående svar: : I tidningen Svenska Biet ss 5 för innevarande år läses en insänd artikel. innehållande åtskilliga påminnelser vid det af undertecknad författade Fransyska och Svenska Lexikon, som nyligen i Bokhandeln utkommit. I anledning deraf anhålles att få göra följande erinringar: Vid anmälan af förenämnde arbete hade Sv. Biet tvenne särskilta gånger gifvit detsamma hedrande lof ord, och på det fördelaktigaste rekommenderat det hos allmänheten, hvarför jag härmedelst begagnar tillfället att betyga min tacksamhet. Dessa gynnsamma utlåtanden ha icke fallit insändaren på läppen, och ännu mindre har han kunnat smälta, att Biet, vid frågavarande arbetes åberopande, rörande rätta öfversättningen af vissa uttryck i en fransysk text, råkat kalla det berömdt,, ett epitet, som jag, lika med Ins., anser vara af förhastande tillkommet, och hvarpå jag aldrig kan eller vill göra anspråt, fullkomligt nöjd, om Allmänheten, liksom Ins., finner det vara utförligt, ega förtjenster och-med fördel kunna begagnas. Det faller mig således icke in, att emot denna protest i och för sig sjelf vilja göra någon invändning; tvärtom instämmer jag deruti till ala delar, i medvetandet af de brister, som dels äro alldeles oskiljaktiga från hvarje sådant företag, dels, oaktadt all uppmärksomhet, stundom irsmyga sig i den oändliga mångfalld af uppgifter, som i ett sådant verk måste inflyta. Men då Ins., till styrka för sin protest, framdragit åtskilliga exempel, som, efter hans förmenande, innehålla dels oriktigheter, dels utvisa en bristande fullständighet, påkallar detta en närmare granskning. Det torde vara i sin ordning att begynna med de efter utseendet mest besvärande af dessa gravamina. I.s. finner löjligt, att ordet Fumivore öfversättes med uttrycket: Rökslukande; imedlertid lärer icke kunna nekas, att deana öfversättning, för ordet i sin allmänhet betraktadt, är strängt riktig och närmast enlig med dess etymologi, hvarföre ock åtskilliga andra lexikografer gjort sig skyldiga till samma löjlighet.