Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 3

nadesban dörren, då så väl Johannes Zachrisson, som drängen Forss irkommo, hvarvid Gustaf Jonsson yttrade: ser ni alt jag blifvit slagen i mina egna hus; derföre måste Frans betala mig några riksdaler, annars stämmer jag honom. Det beslöts nu att förlikningsskål skulle supas. Bränvinssupsndet i stufvan fortfor. Johannes Zachrisson och Frans Johansson påstodo högljudt, att de skulle sitta qvar. osktadt Gustaf Jonsson erinrade dem att de borde gå sin väg. Johannes satt i eD säng, Frans med tröjan på armen och bränvinsflaskan i banden, på en stol bredvid och Gustaf Jonsson på en annan sida afrummet. Zachrisson försökte ett par gånger taga flaskan från Frans Johansson, men lyckades ej att bemäktiga sig den. Något gräl uppstod väl icke, men det syntes, att Zachrisson blef ond efter dessa misslyckade försök att få råda om flaskan, ty han gick af och an på golfvet, och skar tänder och vred händer. Efier en stund, under det Gustaf Jonsson hade ögonen fästade på goWvet, hörde han ett starkt slag, och då han tittade upp, såg han Johannes Zachrisson hålla en betsman i handen och Frans Johansson sitta lutande på stolen. Nä-sia ögonblick erhöll Frans Johansson af Zachrisson ett slag öfver nackbenet med betsmannens tjocka ända, så att Frans föll af stolen. Betsmannen brast af. Förskräckta lemnade då Gustaf Jonsson, hans hustru och drängen Forss hastigt rummet. Forss gick hem, Gustaf Jonsson skyndade att skaffa hjelp hos grannarne, och hans hustru gömde sig på höslindret. Der hörde hon under en half timmas tid slag utdelas i stufvan. Sedermera utsläpade han den sanslösa Frans på vedbacken, der han lade hans hufvud på en buggstock, under hotelse, att om han rörde sig, hugga huvudet af hozom. Derpå slog han honom med gärjsgårdsstörar på åtskilliga delar af kroppen. När Fians Johansson ej mera rörde sig, hemtade Johannes Zachrisson ett ämbar kallt vatten och slog det öfver honom. Då Frans rörde något på ena benet och uppgaf ett jemrande läte, började Zachrisson åter att slå honom, slog så länge han förmådde, hvilade sig, och fortsatte derefter ånyo misshandlingen. Båtsmannen Gustaf Gisselberg, som härunder anländt till stället, frågade Jobannes Zachrisson hvem han slog? och fick till svar: det är Frans på Nymåla, som stulit en tröja från mig; jag ha: redan på honom afslagit två stakar, och skall så af den tredje. Gisselberg, fruktande att äfven blifva slagen af Zachrisson, som syntes närma sig, sprang hein. Johannes Zachrisson raglade ej vid tillfället, men det syntes att han förtört bränvin. Irhedlertid träffade Gustaf Jonsson några af sina grannar, hvilka voro på arbete, och bad dem att de skulle gå med honom hem. sägande: Johannes Zachrisson slår ihjel Frans Johansson, och jag tror att han är allt död. När Gustaf återkom, såg han Johannes Zachrisson ännu på ett rysligt sätt misshandla den redan döda kroppen. Inne i stugan hade han sönderslagit stolar och andra lösa persedlar, Kolfven på bössan var äfven afslagen. Då de af Gustaf Jonsson om händelsen underrättade grannarne aokommo till stället, möttes de af Zachrisson, hvilken frågade dem hvart de skulle gå. En af dem svarade: Vi skola gå och se huru det står till med Frans. Johannes Zachrisson yttrade: Den öfversittaren är det ingen fara med. Men när de fingo se Frans Johansson, sade de: han är visst död; hvartill Zachrisson svarade: Äro ni så dumma, så all ni säger att han är död? Bjud honom på en pris snus eller en örfil, så stiger han väl upp. Andtligen märkte Johannes Zachrisson oråd, ochbegaf sig skyndsamt på flykten, och tog skjuts, för att så mycket fortare undkomma. Det vid obduktionen af den döda kroppen hållne protokoll vittnar om, huru barbariskt Frans Johansson blifvit misshandlad. På hans kropp funnos nemigen följande skador: på pannbenet midt öfver höra ögat en kontusion, till formen alldeles rund, 4:, um i diameter, och hvarå huden var något sargad; omkring hvartdera ögat en blånad, samt en dylik 4!, um lång och 7, tum bred, vid högta ögats yttre rinkel; på underkäken å hvardera sidan om hakan ut tvärgående blodsår, det högra 4!V, tum och det jenstra V; tum längt; samt på högra sidan af nack;enet, helt nära under knölen, ett trekantigt sår med jemna kanter, hvarje sida ungefär 4 tum lång: vid nre besigtniogen af hufvudet befanns underkäsen så önderslagen, att mellanstycket deraf kunnat med finrarna uttagas; nackbenet på venstra sidan, allt ifrån ömmen tvärt öfver korslinierna och hjerngroparna nda fram i stora nackhålet, var remnadt, så att prickan genom begge taflorna var vid och gapande; id vårtvinkelo på högra sidbenet fanns en genom ;egge lamellerna gående vinkelformig remna, ena silan 2 och den andra 1; tum; samt såväl i bjerninnan och dess omgilningar, som i ryggmärgskanalen ipptäcktes större blodutgjutningar; födslodelarne voro kadade af yttre våld; klinkorna och en del uppåt hegbenet voro svällda och blåröda, med blodutgjutninar under buden och i musklerna, förorsakadt af tills elade ganska många slag: högra öfverarmen, allt rån skuldran ned till armbågen, var mycket svälld, amt dels blåröd och dels blåsvart; begge nedre exremiteterna, ända från ljumskarne till midten af skenenet, såväl-främre ytorna som på sidorna, voro ointligt svällda, svarta, röda och blå: samt under huen, så väl på armen, som på de nedra lemmarna, nns utgjuten och stockad blod, äfvensom musklerna dessa ställen voro af blod starkt infiltrerade, så att ed vissbet utröntes, att ett häftigt och länge ihålnde våld blifvit på dessa ställen utöfvadt med nån stör eller dylikt. Läkaren attesterade: att af anckningarne i obduktionsprotokollet upplystes med likomlig visshet, att det rysliga våld, som blifvit utvadt så väl å hufvud, som andra delar af kroppen, rit enda, rätta och verkliga orsaken till Frans Joinssons död, och att våldet varit af så svår beskafs nhet, att det ovilkorligen skulle förorsaka döden. Johannes Zachrisson ertappades, och blef häktad, lisom Gustaf Jonsson, hvilken misstänktes för delakhet i brottet. Ransakning derom företogs vid söa Möre häradsrätt d. 1 sistl. September. Så, som händelsen här ofvan blifvit framställd, bettades den inför rätten, dels af Gustaf Jonsson och ns hustru. och dels af åtskilliga andra, edeligen afrde personer. Gustaf Jonsson sade sig icke hafva Ärk4 månan Ann? La ånkallan RKranct Tala st lol