Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 2

Nylt bevis på den faderliga styrelsen i Preussen. Tyskland är, som man vet, homöopatiens fosterbygd, men det homöopatiska systemet torde nu för det mesta vara försvunnet ur medicinen. I det stället tyckes det hafva öfvergått på politiken och vilja envist bibehålla sig derstädes, isynnerhet i Preussen, åtminstone om man får döma efter de oändligt små doser, hvari allt slags politisk frihet utminuteras af en faderlig regering, som tyckes framför allt annat vara omtänkt, att dess patienter, undersåtarne, icke må få någon indigestion af nyssnämnda helsomedel. Ett nytt exempel härpå lemnas, enligt ett bref från Berlin, uti en berättelse om slutet på den ofta förut omtalta processen mot dr Jacobi, som hade skrifvit en brochyr, kallad fyra frågor af en Ostpreussare, hvilken bok blef åtalad, kanske mindre för det ganska moderata innehållet, hvarföre Jacobi äfven kommit temligen lätt ifrån saken, än för den omätliga sympati som skriften vann öfver hela Tyskland. Sedan domen nu blifvit afsagd, begärde dr Jacobi att på sin bekostnad få utlösa ett exemplar deraf, innehållande så väl motiverna som beslutet, på samma sätt som tryckfrihetslagen tillåter här i Sverige. Uti den preussiska kriminalordningen SS 545, 534 och 534 står också föreskrifvet, att grunderna för en domstols beslut skola på begäran föreläsas den anklagaden, och ett ministerialreskript af d. 42 November 4831 förklarar sistnämnde paragraf tydligare på följande sätt: Hvarje anklagad är sålunda berättigad att på sin bekostnad erhålla en alskrift -eller expedition af det mot honom afsagda criminalutslag med tillhörande motiver, så vidt de honom angå; och varda, i följd deraf, samtlige domstolsmyndigheter (Gerichtsbebörden) förständigade att för framtiden förfara i enlighet härmed., Ingentinng tyckes kunna vara tydligare än dessa båda föreskrifter tillsammans. Men så tänker icke det nu varande reaktionära partiet i Preussen, och följden deraf bar uti ifrågavarande fall varit ganska märkvärdig; nemligen att man emot det nyssnämnda ministerialreskriptet af år 4831 citerat ett annat dylikt som är 49 år äldre, eller af d. 47 Januari 4842, och hvari det står, att ett utslag, jemte dess motiver, kan iserskilda fall meddelas den anklagade på hans begäran och bekostnad, när icke något missbruk deraf är att befara. Denna äldre och vilkorliga tillåtelse har man nu begagnat såsom ett förbud emot den nyare och ovilkorliga och förutsatt, att missbruk verkligen vore att befara om dr Jacobi fick sitt utslag. — Det ser verkligen ut, som om det låg i Försynens plan, att i våra dagar allt oftare hemsöka de styrande med stockblindhet i förståndet, på det att de, genom sina förvända handlingar, må desto förr och mera allmänt öppna ögonen på allt folk i verlden; ty huru vore det annars möjligt, att ej hvar och en skulle inse, det verkan af ett sådant lagstridigt förbud, och förvrängning af stadgade föreskrifter, som det ofvannämnde, icke skall, såsom förhållandet är med hvarje förening af laglöshet och kortsynthet, verka hundra gånger mera ondt i sinnena, än som hade kunnat åstadkommas genom tryckningen af motiverna till ett utslag, hvilka i alla fall icke lära förblifva obekanta, och för hvilkas offentlighet man ej borde behöfva frukta, om de äro rättvisa. —Å-ÅX xx 22