Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 1

FÖRRADERIET Ir). BERÄTTELSE ÅF WACHSMAN. — Det anstår er fullkomligt väl, herr grefve, at! nu spela en dygdebjelte och en förälskad äkta man! utropade Landolina med ett hemskt skratt. Se dan ni hela år slösat med Hayreddin Barbarossa guld; och dermed tillfredsställt alla edra begärelser, tror ni er kunna förvägra honom det öfverenskomna priset, men vid Ali och Abubekr — eller, öm ni heldre så vill, vid San Cosmo oct Damiano! ni har gjort upp er räkning utan vär. den! Jag är icke den narr, som, sedan han sat sitt hufvud i pant för er, låter det prunka framför Algier på murarna af Kasbah, i stället för edert — Jag ber dig ännu en gång, Hettore, sade grefven. — Nämn icke mer detta fördömda namn, som jag är tvungen att bära, emedan min beherrskarc så befalit, och så länge omständigheterna ännu fordra! utropade Landolina vildt. Om jag heyte så då. jag tjenade Sciarra, så heter jag nu Kårs Ali, och det är icke er slaf, tjenaren och kamraten i edra utsväfningar, som talar med er, utan det är deyens fullmäktige, som i hans namn uppfordrar er att hålla edert gilna ord. Å — Jag kan icke, menniska, jag kan icke! utröpade Vespasiano, med förtviflan i tonen. — Ni måste, vid Kibla och profeten! Ni måste, grefve Vespasiano! utropade den förre häftigt Har ni icke redan emottagit trehundratusen scudi och nu vill ni vägra hennes utlemnande. . — Jag vill återbetala penningarna! Lägg dig ut för mig hos Hayreddin, att jag får anstånd oo Då vore jag väl en narr! Jag har inte lust Jag, att exponera mitt hufvud öfver porten till ab Azoun. Återbetala! ... Jag vore just ny: fiken att se hvarifrån ni skulle ta den summan — Jag förpantar alla mina gods. — Ingen lånar er en skilling derpå, derför ha TT ) Se A; B. 4 3, 4, 5, 7, 8 9 och 10,