Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 1

en gång kallade för er räddare,, då ni var i största penningeförlägenbet och er fader ville utverka mot er en arrestefingsordres, — han ger er nu det sista rådet förr än han skiljs från er för alltid, det rådet: att två gånger öfverlägga hvad ni ämnar göra. Det må för tillfället förefalla er angenämt nog att med ett penndrag komma ifrån trehundrattsen scudi — ty detta är den punkt kring hvilket allt hvälfver sig, — ni skall icke ens känna samvetsqval, om ni öfvetlemnar er vän, — er hjelpare och er räddare, som stod i borgen för er, åt Hayreddins bämnande yatagan, ja ni kan i en anstrykning al känslosam narraktighet till och med inbilla er, att det står i er makt att förändra ert lefnadssätt och under Fondis orangeträd föra ett arkadiskt Lf vid sidan af den skönaste varelse Italien eger, med ett ord, ni må ha utstofferat er plan hur vackert som he!dst; men ni förgäter, att dylika infallsmakare ofta finna en motståndare, som sörjt för alt allt gått upp i rök. Starka steg hördes nu i rummet. De begge fruntimerna trodde, att Landolina var i begrepp att på och tillstänga dörren, och de ilade hastigt, som vinden, bort genom korridorerna, De vexlade intet ord, förr än de befunno sig uti grefvinnans kammare. Liksom tillintetgjord af hvad bon fått höra, kastade sig Julia ned på sängen, tårar strömmade oupphörligt utför hennes kinder. O min Gud, i hvilkas händer har jag icke fallit! utropade hon oupphörligt med förtviflan. -Beatrice sökte så mycket möjligt var lugna henne. Herres starkare förstånd lät fenne klart öfverskåda sakerna. : Framför allt sökte hon veders lägga den tankan Julia fattat, att ögonblickligen fy och anropar hertigens af Mantua beskydd: Hon anmärkte, att de icke kunde förebringa några bevis om hvad de sett, och att deras utsago icke kunde: vara tillräcklig; men om Julias far. broder återsände henne till sin maka, hvilket man i anseende till bans stränghet väl kunde förmos da, lågo följderne utom all beräkning. (Forts.)