Aftonbladet – 16 januari 1844, sida 1

vänta, då han inser, att han hvarken kan tvinga mig till det ena eller det andra. — Nå, vid Gud, ni talar ju som den bästa bankrutiör, som nånsin suttit på den svarta stenen i stora rådhuset i Padua och hesvurit sin insolvens! svarade Landolina med et högt hånskratt. Ni talar om att skaffa er råd och utvägar och känner knappt en enda persön, som vill låna er en bojocco; mi talar, som alla andra liderliga söner, om er faders död; men denne ser alls intet ut som han hade lust alt säga farväl åt det timliga, ocH ändtligen säger ni, att edra fordringsegare måste vänta; men ni glömmer alt Hayreddin Rödskägg ännu icke lärt sig hvad måste vill säga, — Välan, sade Vespasieno i det han sökte inlägga fasthet i tonen; om han drifver mig till Cet yttersta, ..så skall han få lära det. vad vill ban göra för att tvinga mig? offentliggöra mina för. binde!ser med honom ? han har icke något skriftlist — Men om ett vittne skulle uppträda mot e och intyga dessa förbindelser? — Deita vitlne kan endast vara du och der för mord från Venedig bortjagade Nobilia; anföraren för en af Sciarras rotor, renegalen, skall ingen tro, svarade Vespasiano med förakt och hån. — Må ingen nu påstå, alt er fader hade rätt då han kallade er en obetänksam och Ii tsinnig alle, ty ni är, per Bacchol en rätt snäll räknemästare, sade ILandolina med en ton af undertryckt illska. Såsom det synes, har ni öfverlagt allt och är beredd på alli; er envishet alt förskaffa er anstånd hos Hayreddin är derför väl endast beräkning, som till slut kommer att gå ut på att göra er al med. både skuld, börgenär och underbondlare. Nå, nå, jag är icke den som ljötsinnigt tadlar kloka planer; men hvad som utmärker att en plan är god, är den lilla omständisbetenu, att han lyckas i utförandet; detta är i sjelfva verket heia skillnaden mellan en klok och ea dum plan. Hör mig då, grefve. af Fondi!l Den — som ni ansåg för er ende vänn, er pbjelpare i nödenn, ja, om jag icke irrar mig, den ni