ler utan hemmande bajonetters biträde, är hvad som åsyftas med de 20 bastiljerna kring Paris, det blir satt utom allt tvifvel genom Aragos deduktion. Vi införa i dag det första bland hans bref. He:a Fronkrike är i detta ögonblick ganska uppmärksamt, ganska allvarsamt sysselsatt med befästnin arne kring Paris. Diskussionen emellan tidningarne härom utgör en förpostaffår till den tifliga strid, som innan kort måste uppstå i Kamrarne. Allmänna tänkesättet utöfvar ock på denna vigtiga tvist ett alltför stort och lagligt inflytande, för att icke påkalla hvarje medborgares insigter, som en gärd åt fäderneslandet. Afvenjas går att uppfyla min pligt i detta bänseende. Åsidosatte jag den, så skulle jag dessutom äfventyra en tvätydishet i opinionens domslut, hvilken jag ej kan underkasta mig. Sedan man läst det som följer, skall man deremot ej längre lyckas att skildra mig ömsevis som anhängare och vedersakare af befästninzsförslaget. i Jag har alltid varit anhängare till vår hufvudstads omhöägnande med en ringmur, ett sammanhängande fästningsverk, men en icke mind e bestämd vederdeloman till de detacherade fistema. De politiska och militäriska vådor, som måste uppkomma genom stadens kringstängning med isolerade fästen, äro efter min åsigt så stora och många, att de i hög grad öfverväga gagnet af hela befästningen; derföre kunde jag ej heller gilla 4844 års fästningsförslag. När jaz, genom den bedröfliga vändning, som diskussionen öfver befästninssfrågan tog, fann att voteringen nödvändigt måste gälla ringmuren och de isolerade fästena gemensamt, slöt jag mig derföre utan all tvekan till hela befästningens vedersakare och lade en svart kula emot densamma i voteringsurnan. Den i flera hänseenden vidunderliga, oförutsedda och olagliza utsträckning, som man efteråt gifvit åt en del af det ursprungliga förslaget, har visst icke varit af beskaffenhet att hos mig föranleda någon ånger öfver mitt votum. Det förtroende, som jag hyste för gagnet al ringmuren, likasom det missbruk, som de isoerade fästena ingåfvo mig, hade icke uppkommit gesom några obestämda aningar, åt hvilka det alltid är våsadt att anförtro siz, om de än rätt ofta visa underbart på rätta stråten. Min åsigt härrör från sorgfälliga öfverlägeningar med fortifikationsgeneralerna Treussart, Valaz och Haxo, angående bästa sättet att betrygga Paris mot de europeiska makternas förenade anfall. Jog framlade min öfvertygelse härom, jemte dess grunder, i en särskild brochyr, som trycktes 4844, ehuru den icke lem nades i bokhandeln. cch derföre är föga bekant jog tillåter mig att här anföna några utdrag derur, som tydligt påpeka det förfelade i förslage om de isolerade fästena och de vigtiga fördelarn: af ringmuren. Några tillägg åsyfta att utvi sa den gräns, inom hvilken den af pressen så rättvist understödda nationella rörelsen emot befästningsfrågan synes böra stadna, och att otvätydigt angifva arten af det bistånd, som de från alJa håll ingående petitionerna kunna: påräkna a mina vänner och mig, när den stora frågan pi nytt kommer att diskuteras hos representationen De isolerade fästen, med hvilka man omgifve Paris, äro genom sin natur bestämda att förr el ler sednare spela en dubbel roll: en militärist och en politisk; men hvad som ligger i en sak: natur kommer alltid att visa sig någon gång. Å ena sidan har vigten af den militära rollen blifvi ansenligt öfverskattad: å en annan ha några im ponerande försäkringar hänfört en stor mängd medborgare, att i deras uteslutande nationella if. ver åsidosätta allt betraktande af fästenas politi. ska brukbarhet. Det blir alltså nödvändigt at undersöka om så små fästen, som de ifrågava rände, förmå att i händelse af fiendtlig invasior och en belägring uträtta allt det, sorå man låtsa ig förvänta af dem. VÄ (Forts. följer.) NN AE CAN SN TMA TTR FT ME Ia IA Fam,