Aftonbladet – 9 januari 1844, sida 3

VIVEL UU Vä. fe RJ BLANDADRB ÄMNEN: BERGSHANDTERING. En metod alt frambringa smidigt jern omedelbart ur malmen. Af Clay. Som bekant är, hafva vi uti det s. k. Rennverkssmidet ett ganska gammalt sätt att omedelbart förvandla malmen till smidigt jern, fastän med en så stark åtgång af träkol, att denna metod ej kan bära sig i andra än mycket skogsrika trakter och till och med der gör en förbättring högligen önskvärd. I allt fall är det af största vist att utfinna någon dylik, ändamåisenligare swide;metod, dels för besparing i den mängd kol och arbete, som man nu påkostar, först vid tackjernets utbringande och sedan vid dess befriande från kolhalten; dels iör att undvika den förlust af jern, som under en sådan omgång i arbetet nödvändist måste inträffa. — Redan år 4836 visade Mishet möjiigheten och sedermera afkortade Clay processen med mycken fördel, åtminstone så vida, att malmen, i låga schaktugnar, endast behöfde med kolen upphettas, icke formligen utsmältas, innan massan kunde puddlas. Slutligen har Thoma (se Aftonbl. 4843) uti Mäbren anställt iörsök, i hvilka han fullkomliger lyckats omedelbart puddla Branneisenstein. . Nu bekantgör äfven Clay den metod, på hvilken man vid Shirva works i Skottland med fullkomligaste framgång bearbetar en nästan ren blodsten (jernoxid). Denna metod består helt enkeit deri, att malmen, utan förutgången rostning, men blandad med 40 94 al sin vigt stenkolsstybb, males så fin, att blandningen går genom ett såll med VV, tums maskor; hvarefter han kommer i en s. k. skruf (såsom på qvarnar), från hvilken han, cenom en regelmässig rörelse, så småningom ned-. farler på sulan af ett med den vanliga puddlingsugnen förbundet och af dess låga genomstruket förvärmningsrum. Sedan massan här blifvit förberedd och tilibörligen genomhettad, kommer hon på härden af den egentliga puddelugnen, för att (derstädes, på vanligt vis och på 4Y, timmas tid, förvandlas i en för hammaren ech valsverket färdis lugp. Under tiden bar förvärmnings-rummet ånyo mottagit en portion malen blandning. Siaggen tappas ur ugnen och den nya blandningen ditföres. Slaggen, som är mycket jernrik (50 åa 55 9), nedsmältes i låga schaktugnar och ger då ett gansia godt tackjern, som under föjande operationer kan i smärre stycken tillsättas och förpuddlas. Man erbå!ler på detta sätt nästan hela malmens jernbalt i smidigt tillstånd, utan att man användt stort mera kol, än som eljest åtgår endast till tackjernets färskning. Clay fann detta jern vara så godt, att det erdast behöfde en rToffinering till, för att motsvara den bästa, eljest 3 gånger raffinerade jernsorten: det är af mycket jemn textur och ger ett förtäflligt stål, alldeles lika med det af bästa Dannemora-jern. (Han har funnit, att äfven Thoneisenstein efter förutgången rostning kan bearbetas enligt denna metod.) Egentligen är denna metod, genom preparationsrummets sammanhang med härden, ett slags gaspuddling. — Ära ofvanstående uppgifter riktiga, så skulleman ur en Brauneisenstein, med åtgång af 40 9, kol vid första operationen, erhålla omkring 40 smidigt jera; 26 a 30 skulle gå i slaggen och ur denna genom nedsmältning med 30 kol fås 20 tackjern, som med 8 kol kunde se 16 smidigt jern. Man skulle således ur 100 maim med användande af 78 kol få minst 50 smidigt jern; under det man efter den nu brukliga metoden, för erhållanae af 50 vigts delar jern, måste använda minst 450 malm och omkring 150 kol. Under den debatt, hvilken öfver detta amne uppstod i den Londonska Institution of civil engineers, yttrade Heath, att det jern, som efter denna metod: blifvit fabriceradt af indiskt tackjesn och jernglans från Devonshire (från Darts