UlVUL d PIRTLS jabLUlURdA fälla UL Mv myndighet öfver fästningarnes kommendant För de, med afseende å målets bäda sednare delningar, mot mig gjorda angifvelser och ansvarspiståenden, är jag, sova af häörjemte bifogade utslaget Litt. A. synes, i allo frikänd. I Underdånigst anhåller jag, att vid föredragningen af detta mål, E. M. nådigst täcktes, jemie Kongl. Krigshofrättens utslag, låta sig lörelisas, så, som om de häruti vore ordagrannt iatogne: min till Fingvår styrelsen afgifne berättelse om Jonssons i och bestraffningar, daterad d. 4 April; sant mine tilll Kongl. Krigshofrätten under d. 27 Maj och 24 Aug.) detta är inlemnade försvarssärifter. Denna anhållan: sker icke allenast för att undvika omskrifvandet afj hvad redan skrifvet är, och för att derigenom minska handlingarnes omfång — lätta målots redande; utan det sker äfven på det E. M. må komraa i tillfälle att rätt lära känna denna sak och dermed gemenskap ägande förhållanden från första början, — det sker, på det E. M., åtminstone på denna väg, må få erfara. huru Fåagvårdsstyrolsen sig om fångarne vårdade så i moraliskt som materielt afseende — på det till E. M:s höga kännedom må komma, buru npämnde styrelse försökt behandia, af E. M. tillsatt kommen-) dant å en rikets fästning — på det E. M. må få veta; hvad fcke grundadt och sant är uti den af d. v. ledamoten np. m. tillförordnade ordföranden Hr I P. Netzels afgifne embetsberättelse rörande den fånginspektion å Waxholm, hvilken visas såsom början tilll detta mål och hvilket dokument man dristat äfven till E. M. iogifva. Sluteligen också, i och för jemförelsen med Kongl. Krigshofrättens utslag, har jag vågat påkalla E. M:s höga och rättvisa uppmärksamhet vid de af mig förut afgifse och nu åberopade skrifter; emedan vid sådan tydeligen synes, det Kongl. Krigshofrätten, uti de punkter. för hvitka jag blifvit Filid, förbisett allt hvad till mitt försvar aniördt blifvit. Den här öfsverklagade del af Kong!. Krigshofrättens utslag upptager fyra punkter. Utom hvad jag redan förut beträffande dessa skrifvit, torde här följande få tilläggas: 4:a punkten: talar utslaget om olaga bestraffaing och säger sedermera att jag icke åberopat bevisning elier kunnat styrka, det Jonsson var angifven, innan han d. 7 Jan. insattes i mörk arrest. Gifvet är att bestraffoing är olavlig om den föregår bevisning — men lika gifvet är ock att fånges frånskijande från de öfrige, uti serskidt fängelserum, kan ske utan att vara bestraffning. Det kan ske säsom försigtighetsmått, hvaraf underlåtenhet vore båIVA TUR GUNT nd I or a e de tadvis ock Swaffvyärd: Var nu insättandet försigtighetsmått, men annorlända påstods; ålåg att påståendet bevisa. Fällde domstol utan bevis; gjorde sig då skyldig till det, hvarföre den anklagade fälldes. Kongl. Krigshofratten har i denna punkt fällt mig alldeles utan bevis, på så löst angifvande, att jag för min del ännu i denna stund hvarken kan inse elleri begripa anledningen till detsamma. Jonsson insattes icke serskildt innan gifven. Bevis för detta längre fram. Om fånge, utan att af andre, inför kommendant vara angifven, blifvit på dennes befallning i serskildt rum innesluten, följer dock icke derutaf att sådant vore oagligt. Det kunde ju inträffa att kommendant, genom någon bändel!se, eller i följd af egen vaksamhet, sjelf finge skälig anledning till misstanke, så att den misstänkte borde serskildt förvaras — icke vore då skäl att kommendantens åtgärd berämna och anse, l än mindre straffdöma, såsom olaga arrestering — än-! nu mindre som olaga bestraffning? För fångarne å Waxholms fästning, der utrymme i fångelsedonjonen var för 60, funnos för detta antal han var an-! blott trenne inom hvarandra belägne celler! — hvaraf den eng icke kunde eldas och således icke heller vintertiden utom i högsta nödfall begagnas — detta; var den yttersta. — Ena af de andre var för tillfället redan upptagen. Alven den yttre var ganska mörk, ! emedan den fick sin ringa dager blott genom et! mindre galierfönster, på dörren som vetter ät en trång gång och rakt emot ena hög mur. De båda iaro kunde tå blott en skymt af dager, genom småluckor på dörrarne — och oftast, då alla tre på en gång begagnades, måste, utan att mörker såsom straff blifvit ådömdt, luckorna ändock tillslutas, för att förbindra de inneslutna tala vid hvarandra eller vidigranskapet befintlige kamrater. Detta sednare var ett högst nödvändigt försigtighetsmått i afseende på Jons-: son, om hvilken man bestämdt visste att han hade flera medbrottslige, så bland garnisonskompaniet som! bland fångarne. Derföre blef den cell, i hvil en Jonsson efter angilvelsen insattes, genast mörk — säledes icke för att straffa. ! Jonssons insättande den 7 Jan. var försigtighetsmått, luckans å celldörren stängande likasa. . Då fångvårdsstyrelsen, oaktadt förbättringsjångar sedan många år förvarades å Waxholms fästning, icke dragit minsta omsorg om fiere och lämpligare cellers i inredning — något, hvarförutan verklig förbäutring icke var tänkbar — och något, som der, med en rätt omtanka, lätt nog och med högst obetydliga medel kunnat åstadkommas — torde E. M.: rattvisligen finna, att en sådan fångvårdsstyrelsens stora och hufvudsakliga försummelse icke bör falla kommendanten. till last. Han måste anbefalla arrestrummens begagnande sådana de befunnos. Redan vid nu ifrågavarande 4:a punkt har Kongl. krigshofrätten ansett mig skyldig till ansvar efter 2 Kap. 33 Krigsartiklarne. i Denna utsätter tvenne straffgrader: i Miste tjensten och få den aldrig äter. Sker sådant af öfverilning och ovetenhet eller misstag, degraderas på viss tid, 0. 5. V. Den andra eller lindrigare graden kunde nu, då jag inför K. krigsbofrätten bestämdt förklarat mig hafva handlat med lugn oeh öfverläggning, icke komma i fråga; men lika så litet den första eller skarpare, enär hela det åberopade lagrummet, lika litet som nägot annat, här var villämpligt. ee Försvaret i denna punkt slutar jag med härjemte bifogadt bevis, att Jonsson icke förr än efter angif velsen för:stötden bief arresterad. Dessa bevis utgöras af. 1:0 Litt. B, den för tillfället tjensförrättande platsmajorens intyg — och 2:0 Lit. C, den nu kommendantstjensten förrättandes protokoll, vid förhör, hållet med slottsvaktmästaren; med en lifstidsfånge (den