förra partiet, Neste SsAfonts MM Potereorv SYHpUul bedöma en regents värde helt och hållet eft Iden mer eller mindre böjelse han visar, att stäl sig på den ena eller andre af dessa motsatta sidc I detta afseende företer Sveriges historia eft ; vår nuvarande Konungs hitkomst många facta, so kunna läggas till grund för ett omdöme. Mt I deribland framstå isynnerhet trenne stora och k rakteristiska handlingar, som utgått från Regeri Igen och hvilka alla innebära till: resultatet e syftning att angripa det konstitutionella system Ji sjelfva hjertroten och att gifva en ofantlig til fJökning åt konungamakten; och alla dessa härlec sig samtidigt ifrån det märkvärdiga året 481 I Det första var Regeringens välbekanta försök, a I på ett grundlagsvidrigt sätt åtkomma en godtycl lig makt öfver den politiska tryckpressen, geno! Trättigheten alt indraga tidningar utan behofatt er langifva något skäl dertill, och hvarigenom Re kunde för en lång tidrymd tiilintetgöra all verl lig tryckfrihet. Hela allmänheten vet, huru der ra makt sedan begagnats till den grad godtyckli; att enskilde beröfvats en medborgerlig rätt oc en bergningsutväg på så lösa grunder, att ma icke kunnat urskilja hvad som kunnat utgöra de anstötliga i de indragna bladen. Den andra handlingen var försöket vid samm riksdag att tillintetgöra hela den konstitutionell garauti, som åtminstone kunde och borde ligga Statsrådets ansvarighet för regeringsbesluten, oc bestod i Regeringens proposition att upphäfv Statssekreterarnes rält att vägra kontrasignatio och förvandla deras ansvarighet blott till en skyl dighet för Statssekreterarne att tillse, att d Kungliga expeditionerna öfverensstämde med Stats rådsprotokollet; hvarigenom rådgifvarne, i ställe att de, enligt konstitutionens mening, borde var verklige styrande ministrar, skulle förvandlas äf ven de jure eller efter bokstafven till hvad d af andra orsaker merendels varit de facto, allde les viljelösa föredragande expeditionssekreterare Det tredje var Regeringens sjelfmyndiga beslut hvarigenom konungamakten, emot all plägsed något annat konstitutionellt land, utan att hör Ständerna, med ett penndrag upphäfde 4840 år koncession angående näringsfriheten, och tillväl lade sig sjelf myndigheten att bestämma om: en skilda personers rätt att försörja sig med arbet eller i borgerliga yrken, samt att med samm: rätt, som en sjelfherrskares, kunna förfoga öf ver en stor del af undersåtarnes välfärd, genom den, i hvarje annat konstitutionelt land utan un: dantag säkert otänkbara tolkningen, att hela nä fingsoch polislagstiftningen skulle inbegripas un der benämningen af de lagar och författningar, som röra rikets allmänna hushållning. Det är lätt insedt, att hvardera af dessa trenne åtgärder, af hvilka dock den medlersta misslyckades, utgjorde hvar för sig en statskupp af der mest vidtomfattande beskaffenhet, samt att de alla tre i förening gingo ut på, såsom ofvan sades att: nästan helt och bållet tillintetgöra den konstitutionella fribeten, så vidt denna behöfver ett stöd af bestämda rättigheter åt folket, och att, under skenet af en konstitutions bibehållande på papperet, göra konungamakten i sjelfva verket oinskränkt. Det är öfverflödigt att nu försöka utforska, hvilken eller hvilke som utgjorde den förnämsta driffjedern uti dessa försök, för hvilka den genom sin svaga karakter i så många afseenden för landet bedröfliga Wetterstedtska ministeren var det närmaste verktyget, och som skall i politiskt afseende ställa dessa och de följande åren af Carl XII:s regering under samma mörka dom af historien, som en Henrik VIII:s i England eller andra machiavellistiska furstars. Framtiden skall nogsamt uppdaga allt detta. I anledning af Vinterbladets artikel kunne vi likväl ej lemna ovidrördt, att om man, såsom i den artikeln, söker förklara det nuvarande systemets, tillkomst och utveckling ur den då nyss anlända thronföljarens obekantskap med folkets behof, så tillägger man likväl honom på samma gång oeftergifligen den hufvudsakliga andelen uti hela den dåvarande och påföljande regeringstaktiken, och sör honom till spiritus rector för det hela. Anlager man att så är, så nödgas vi påminna — och Vinterbladet lärer icke bestrida det, — att det alls icke kunde behöfvas någon kännedom f svenska lokalförhållanden, i synnerhet icke för en man med snillen, för att inse hela det förstörande angrepp på konstitution och frihet, som de ofvannämnda machiavellistiska åtgärderne nneburo, och vi tro så!edes, att den som älskar Konungen personligen och vill freda hans minne rån den bårda dom, som skall träffa dessa handingar, gör bäst i att tills vidare likasom förut: ätta, alt han haft alldeles ingen del i hvad som lå skedde. Man kan ju i detta, som i mån a fseenden, taga tron till bjelp, och det är nog bevant hvad den förmår uträtta. EEE nn — Bland reflexionerna i Vinterbladet öfver utikes politiken, förekommer om Ryssland fölande: oo Rysslands magt i Europa hvilar derpå, att ingen f de magtegande vill stäcka dess öfvervälde och öfermod. . Smågnabb, utbrott af litet depit öfver urLL Or mee lil2tan atilaft nå am HAR KAKA,