Aftonbladet – 8 januari 1844, sida 1

utvisa, att drottningen icke halt sn fria vilja, vore olämpligt. I konstitutionella regeringar bänder ofta, att suveränen icke alltid med god vilja och efter sitt behag afgör, äfven ganska nyttiga saker. Det är blott i envåldsregeringar, som regenten kan följa alla sitt förstånds ingifvelser och göra utan kontroller allt bvad ban vill. Han tillbakavisade Hr Posadas påstående, det han skulle bafva sagt, att drottningen ljugit, och stt H. M., som borde hållas helig och oantastlig, icke kunde beskyllas för osanning. Talaren svarade dertill, att drottningen väl icke kunde ställas till ansvar för en lögn, men att deraf alldeles icke följer, att det icke vore tillåtet bestyrka det hon sagt en sådan. Spanska lagarne ålägga konungarne, i uttryckliga ord, förbindelsen att vara sennfärdiga ) I anledning af Hr Martinez yttrande, att man bördt bilda en koalitions-ministöre, och ej en progressistisk, invände talaren, att blott en af det sista slaget kunde erbjuda garantier för varaktigheten af drottning Isabellas regering, då hon iklädes makten att sjelf styra riket; ty först då kunde ministeren vara ense om principerna. Han bar sagt oss med den. ton, som han antagit hos fremlingarne, och som, jag -tillstår det, mycket misshagat mig, att. vi VOro exclusiva, och att vi ville hvarken moderata eller koalitionsmän. Jag svarar dertill, sade har, att jag just tvärtom. förklarat, det jag aldrig skulle göra ett systematiskt motstånd till en koalitions-ministere. Då debatten icke medhbanns den 42, fortsattes den åter den 44 Dec. Hr Cortina bestred, såsom inkorstitutionella, alla de åtgärder, som blifvit vidtagna i anledning af tilldragelsen den 28 November om aftonen. De hade alla blifvit tillstyrkte af personer, som voro utan laglig ansvarighet. De äro så mycket mer olagiga, sade han, som vid tilllället funnos verkliga och ansvariga, de enda, som borde råda H. M., och som hade rättighet dertill änua till dess de blifvit entledizade. En större olaglighet, än dekretet om Cortes upplösning innebär, vidlåder det dekret, som återkallar detsamma; och ännu ola?ligare måste de andra dekreterna anses, som d. 29 blifvit utfärdade och lemnade till .general Serrano af Hr Donoso Cortez, och hvaraf, det ena, såsom kammaren känner, innetattade elt förslaz om Hr ÖO!ozagas förvisning och att han skulle förklaras ovärdig att i framtiden bestrida något embete i riket. Talaren ansåg det vara skandalöst, att i vår tid man kunde försöka att pålägga en deputerad, en minister eller någon enda medborgare straffet af en förvisning och alen dylik offentlig förklar ng. Alia dessa dekreter hafva blifvit författade af en k.marilla, och föreningen af de persuner, som framkallat desamma, förtjenar intet annat namn. Lycklig vis har Hr Serrano icke låtit verkställa mer än de tvänne. Talaren bestred Hr Bravo Murillos konstitutionella theorier: och vidhöll, att i konstitutionella regeringar monarken aldrig bör sysselsätta sig med politik utan i samråd med sina ansvarige rådgifvare, emedan dessa eljest icke skulle göra annat än verkställa hvad andra ansvarigt tillstyrkt. Grundlagen, sade han, förbjuder i tydliga ord alla oansvariga rådslag. Vigten deraf sökte han äfven bevisa med det bekanta förhållandet i England, att då Tories skulle öfvertaga ledningen at regeringsärendena efter Melbournska ministeren, Hr Peel gjorde till vilkor, att alla de högre hofplatserna skul!e besättas med personer, som delade den nya ministerens meningar. Han trodde, att Moderados icke gerna kunde tadla detta Tories förhållande, och förundrade sig öfver, att under debatten hafva hört af dem motsatsen. Talaren ansåg, att allt hvad den nya ministeren gjort, åsyltade en planmässig reaktion, och såg ett ytterligare bestyrkande deraf i de afsättningar, som skedt af provinsernas politiska chefer, (:andshöfdingarne), samt i utvämningarne till dessa platser af personer, som icke endast hysa reaktionära tänkesätt, utan rent af visat sig vera fiender till friheten. Så bade man t. ex. i en provins tillsatt den, som skaffade den tappre öfverste Marquös på schavotten, och som till och med yrkade att de sakförare skulle straffas, kvilka biträdde vid denne olycklige liberales försvar. I en annan provins hade blifvit utnämnd en man, bvilken såsom domare i Andabisien bidragit till den aktade patrioten Manzanaris mord. Talaren anklagade äfven den nya ministeren för att hafva kränkt grundsatsen om domare-maktens oafsättlighet, då den godtyckligt förändrat hela personalen i krigsöfverdomstolarne för armeen och flottan, hvilka man ej kunnat antasta för att ha svikit deras pligt, emedan man bordt hafva lagligen åtalat dem, på sätt grundlagen bjuder. En sådan reaktion ansåg talaren vara al de svåraste följder för landet, och hade derföre undandragit alla andra befattningar och ämnade endast höja sin röst såsom deputerad, hvarje gång som han ansåg sina grundsatser påkalla det. Hr Gonzalez Bravo uppträdde derefter. Fan giek tillbaka till ställningen alltifrån koalitionens början emellan moderados och Progressister; han erinrade Cortina, att denne sjelf förklarat sig icke kunna öfverensstämma med en del af de sednares excentriska grundsatser, utan var nästan enig med de moderates: så!edes måste då antingen Hr Cortina eller hans motståndare hafva ombytt sina. Han trodde således, att då det var så ringa olikhet emellan partiernas hufvudmäns åsigter i allmänhet, att Hr Cortina erkänt en koali-: tionsministers möjlighet, trodde talaren, att en sådan vara I mAnlv. Och att han icka afotått dan?