Aftonbladet – 5 januari 1844, sida 2

en kulle och rundt omkring omgifven af småskog. Somliga påstodo att han älskade ensligheten; men detta motsades af Vespasianos täta besök i Rom, som ofta utsträcktes till månader, då ban umgicks med de mest utsväfvande ynglingar och i synnerhet besökte spelhusen. Andra påstodo att det var kärleken till jagt som förmådde honom att välja denna vistelseort; dock såg man honom sällan dermed sysselsatt. Då man således icke kunde märka något tydligt skäl till hans besynnerliga smak, framkastades af nyfikenheten de mest äfventyrliga suppositioner, af hvilka den ena var mer förvånande än den andra. Dessa underhöllos i synnerhet genom den omständigbeten, att, enligt folkets berättelser, grefven förnämligas! uppehöll sig i ett aflägset torn af slottet, hvilke för öfrigt endast få förtrogne fingo beträda och de: han tillbragte alla nätter. De spökrädda hviskade om att man här sysselsatte sig med andebesvärj: ningar . och Gud vet allt hvilka trollkonster, un der det att andra, som voro vana att se sakern: från en muntrare sida, påstodo att tornet var be bodt af en svärm vackra flickor, af hvilka gref ven samlat sig ett helt barem. I sjelfva verke fanns likväl ingen, som visste att säga något mer säkerhet, mer än att den gamla hemlighetsfull byggnaden hade ett läge, som dominerade hel trakten, och att man från tornets plattform had en öfversigt icke allenast öfver Fondidalen, uta äfven öfver bela kustlandet och utåt hafvets gräns lösa yta. Slottet, som grefve Vespasiano bebodde, va för öfrigt en ganska märkvärdig gammal byggnad eller fastmer en grupp af byggnader, hvilka, e huru sinsemellan sammanbundna till ett hell härstammade från olika tider. Den nyaste delen som var bestämd till boning åt den unga gref vinnan, var bygd af den berömde Prosper Colon na, hvilken, för sina tjenster, af monarken erhål lit grefskapet Fondi till förläning; denna del va äfven temligen regelmessig och beboelig. En sto