Article Image
siano, sade Julia häftigt. Skall jag genast vid in-! trädet i mitt hus väcka obehagliga tankar hos min man? Är det kanbända icke nog, att vår förbindelse blifvit afslutad alldeles som en affär, utan att hjertat fått någon del deri? Skall jag väl utan all nödvändighet, och då jag fast besiutit att uppfylla mina pligter, gifva honom orsak att redan första dagen förbanna denna förening? Nej, Beatrice, ditt råd kan vara välment, men klokt är det inte. — Det rätta är iogenting annat än rätt, antingen det vinner klokhetens bifall eller ej, sade Beatrice med fasthet. Jag ger imedlertid efter för din vilja och vill icke längre öfvertala dig att gå in på min mening: det enda jag önskar, är, att det icke måtte vara Landolina som bestämt detta ditt handlingssätt. Väninnan ville tala vidare, men riddaren kom just i detsamma gången framåt och tillkännagat med vördnadsfulla och vänliga ora, att mulåsnorna, hvilka skulle bära portcehäsen, redan voro förspända, och att resan nu kunde fortsättas. ——— Fondi var vid den tid, hvarifrån vår berättelse är bemtad, ett stort, plomstrande grefskap med välmående innevånare. Den katastrof som skulle öfvergå det, och hvarefter det allt intill våra dagar icke återsemtat sig, hade ännu icke inträffat. Staden låg på en vidsträckt slätt, bvilken prunkade af den yppigaste vegetation, af fruktträdgårdar, der tusen guldglödande oranger framtittade mellan löfven, der fikonoch mullbärsträden blandade sina grenar och vinrankorna klungo frår stam till stam upp emot kullarne, hvilka högst upp voro betäckta med olivskog, Det ansågs för en af den unge grefvens mångs besynnerligheter att han icke, liksom hans företrädare och sjelfva hans fader, bebodde det med furstlig prakt inredda slottet i Fondi, utan till gin. bostad utkorat en förfallen borg, belägen på

5 januari 1844, sida 2

Thumbnail