Aftonbladet – 5 januari 1844, sida 1

Imen hvad som imedlertid fattas henne är erfa renhet om menniskorna och lifvet. Hvarifrår skulle också detta komma hos en tjuguårig flicka Olyckligtvis har hon äfven ett visst sjelfförtroende, som så mycket lättare måste vilseföra benne. då omständigheterna icke alltid låta betvinga sig genom ett envist fasthållande af vissa moraliska grundsatser, som eljest äro ganska bra. Man måste moderera sitt handlingssätt efter klokhetens reglor och föreskrifter, ehuru jag gerna medger, att fall ofta kunna inträffa, då en dylik klokhet synes motbjudande, ja till och med straffvärd. Så kan jag icke ens omtala för Vespasiano, att några röfvare, uti hvilka jag igenkände innebyggare i en liten by under grefskapet Fondi, gjort mine af att anfalla oss, emedan de trodde oss vara fremlingar. Lätt retad, som Vespasiano är, skulle han på dem taga en blodig hämnd. De spetsbofvarne hade dock icke förtjent bättre af mig, ty min arm, som erhöll ett lätt styng af en lans, smärtar mig i detta ögonblick ohyggligt. Han strök i detsamma upp ärmen på jackan och visade ett förband. — Huru! utropade grefvinnan förskräckt, niöär sårad och icke säger ett ord? — Lönar det väl mödan att tala om ett litet köttsår? Jag hade icke gjort det, om icke snärtan nu för ögonblicket påminnt mig derom, sade riddaren. — O, hur ondt det gör mig! sade Julia lifligt. — Bevars! fortfor Lnadolina leende, mig har detta lilla missöde tvärtom varit välkommet, och ifven er bör det icke vara emot, om jag icke måste frukta att ni misstycker denna lilla förtjenst hos mig, att för er hafva gjutit några blods