ETT ORD I SINOM TID. Under denna rubrik finner man i Barometer följande reflexioner: Huru ofta hör man ej visst folk påstå att publi ken är numera till den grad slö, försoffad och lik nöjd, att den icke har sinne för allmänna, knapr nog för sina egna angelägenheter, hvarföre det kallo en galenskap att endast tänka på kommunalstyrelse och mera dylikt, af egenskap att småningom bild folket till sjelfständigt verkande menniskor. Det för stås att allt tal om en aldrig så litet genomgripand representationsförändring ur samma skäl kallas van vettigt, och himlen vet icke ailt hvad som sägs or det omyndiga folket,. , Likväl ser ni ju den ena gån gen efter den andra, huru just detta så lumpet ut skrikna folk är ädelt och ädelmodigt, ända till förvå ning. Eiler har nu ej återigen bela nationen täfla om att till öfverflöd bispringa sina elyckliga medbrö der i Wexjö, och i fall samma publiks ringa tillgån gar å nyo anlitades till något siort, men ädelt oc storarladt ändamål, så är det säkert, att resultate skulle återigen motsvara de mest sanguiniska förhopp ningar. Eller är ej det sätt, på hvilket do Danska studen terna emottogos här i landet, ett dylikt bevis på Sven ska folkets högsinthet, när det får råda sig sjeljt är ej det varma intresset för unionsiden och det Upsala stiftade Skandinaviska sällskapet de rest ta lande bevis på, att, om svenskarne togos nu för tidr såsom fordom, — af deras stora, folkälskande Wa sakonungar, — så, fastån Pommern, Finland och Å land äro på ett osvenskt sätt bortkomna, fastän sven ska språket och landet, med nästan alla dess heliga ste, dess dyrbaraste intressen, äro stjuffaderligen vår dade, skulle dock en ärlig och sannt fosterländs förändring af Systemet inom kort förändra sinnes stämningen hos folket så, att de, under hjertliga ju belrop, gingo man ur huse och gerna offrade lif oc! blod för konung och fosterland. Ö, när, genom så litet så mycket kunde vinnas huru stort och tungt, — ja nästan förkrossande — ä ej det ansvar, som hvilar öfver de kortsynta stordigni tärer, som, en för alla och alla för en, hufvudsak ligt äro vållande till det nuvarande splitet, missnöje och tvedrägten, hvaraf Sverges sentidare vanmakt och vanrykte ha kommit. Huru gerna ville ej någon hvar hoppas och bedjc om ändrisg i godo ... Mea det sker i all evighe icke, har Minerva sagt, och vi tro heune vara vä underrättad. . .. VV Alltså låtom oss, kvar i sin stad, fortfara mec alt sakteligen och visligt, men grundligt och all varsamt förbereda den instundande Riksdagen angelägenheter !! 7 ISEN KORSAT VIEN SVTVE RED