Aftonbladet – 4 januari 1844, sida 2

ERE TT TSAERARANSAE som för några få timmar sedan modigt störtade sig i fara tör vår skull och kanhända satte sit! lif på spel — Jag vill tillräkna honom det och tro at! så varit, sade Beatrice, skakande på hufvudet Dock vill det nästan synas mig, som de tre be väpnade, mot hvilka riddaren framrusade mer draget svärd, då de lurade på 0ss i skogsbrynet och hvilka, så snart de sågo honom, hastigt flydd inåt skogen, sparare varit jägare eller förklädd: herdar, än röfvare, som wille oss något ondt eburu Landolina påstår detta. — Nå, vid Gud, sade grefvinnan skrattande jag visste inte att din vedervilja mot riddare var så stor, att du söker öfvertala dig om, at hvad du för ett par timmar sedan sett med egn ögon, icke existerat. — Må vara att jas har orätt, sade Beatrice men jag blir alltid så besynnerlig till mods d denna menniska är i mitt grannskap. Det före kommer mig då som jag isades i mitt hjertas in nersta, som om mitt bröst sammanpressades. Hö blott hans tysta, ständigt läspande språk, hans a mätta tal, äfven om det handlar om saker, sor för honom äro högst oangenäma, hans ursäkte dem han städse har tillbands för, allting, och be trakta blott motsägelsen i hans mine och bel yttre! Se hans lIurande öga och oroliga ansigts spel. Till och med de krarpaktiga, ofta åter kommande rörelserna i bans hand visa tydlig buru det kokar eller sjuder inom denna af sn eller lava betäckta volkan. Och hans utseend sedan och den lama foten, tillade hon lifligt. D han i dag, före vår afresa från herberrget, sto framför dig och med låg röst målade Fondi-dalen