Akademiens sekreterare, hr J. Th. Nathors har fallit på den ideen, att öfver 4842 års spar målspriser upprätta en så kallad grafisk tabell, likhet med dem, som man brukar uppställa fö termometerns eller barometerns omvexlingar, n m. Han har nemligen i vertikala kolumner upf fört månaderna och i horisontella priserna, (frå 435 Rdr 46 sk. Bko, som var det högsta, till Rdr Bko. som var det lägsta) och för 3 olika sjö städer utmärkt de månader, då priserna befunno sj på en eller annan punkt emellan detta maximur och mininum, samt slutligen för hvar stad före nat de sålunda bestämda rutorna medelst en sam manhängande vinkellinea. Då3 städerna äro Chri stianstad, Malmö, Stockholm, Götheborg och Ca! mar. Han har härigenom bildat liksom en kar ta öfver spanmålsprisernas omvexlingar, af hwvil ken man skulle kunna hemta ganska vigtiga upp lysningar för spanmålshandeln, om man egde dy lika kartor för en mängd föregående år och kun de jemnföra. Man ser t. ex. med en blick, a priserna i Götheborg och Malmö följde hvarandr temligen nära och vid 3 serskilda epoker vor alldeles lika, hvaremot priserna i Calmar och Chri stianstad höllo sig på ett afstånd ifrån hvarandr: hvars storlek synes oförklarlig, om man besinna! att kommiznikationerna mellan de sistnämnde beg ge städerne icke synas vara svårare än mellan d förra, och att ingen Sundsk tull här mellankom att öka prisskilnaden. Visade en samling dyiik kartor att detta förhållande vore konstant för fle re år, så skulle man deraf kunna draga den slut sats, att en fortsatt spanmålshandel från Christian stad till Calmar alltid borde blifva lönande. — Hr Nathorst vill bärleda de ofantliga fluktuatio nerna från inflytandet af utlänt ska spanmålspriser men tilltror sig ej att slita den vigtiga tviste om nödvändigheten. eller obehöfligheten af skyd för den inhemska produktionen mot utländsk täf lan, och afsigten med bans uppsats är ej att at! göra frågan, utan att lemna materialier till des besvarande.n Bland de landtbruksyrken, som Hr HBjalma? Nathorst gjorde till föremål för sina forskninga utrikes, oberäknadt änpgsvattning, var älven Lin. kulturen; han bar deröfver gifvit en serskild berättelse, som finnes införd bl:nd akademiens handlingar; och egentligen innefattar en beskrining öfver linkulturen på Hobenbeim. 1 denna uppsats förekomma tillika underrättelser om den-spinnråck för dubbel handspånad, som biifvit uppfunnen af Alois Mager, hvars personliga bekautskap Hr Nathorst gjorde i Tyskland; och man föranledes nästan till den slulsatsen, att det är denna bekatskap, som egentligen väckt Landtbrutsaskademiens tanka på Hr Magers införskrifning hit såsom lärare i linkultur; vi ha förut nämnt alt Hr Mager redan är här: Då ban qvarstadnar till en början på elt år, så torde det intressera dem, med hvilka han under sin: instruktionsbefattning kan komma i förhållanden, att på förhand lärs känna denne man och bans förtjenster, och vi anse en sådan önskan lättast kunna uppfyllas derigenom, att vi gifva en större offentlighet åt följande uppgifter om bonom af Hr Nathorst. Alois Mager från Urach i Wärtemberg hade i sitt fädernesland på Hohenheim tagit kännedom om linkulturen och sjelf sysselsatt sig med linodling, då han började rigta sin uppmärksamhet åt linspinning. Han inventerade en enkel spinnstol för handspånad, och de försök ban anställde, gå!vo de mest gynnande resultater. Hans stiäfvanden blefvo bekanta, och han erhöll både af konungen i Wiärtemberg och kejsaren i Ryssland anbud att; anlägga ett institut för linkuiltur, linspinning och väfnad. Alois Mager, som nogsamt insåg den fördel, som Ryssland borde kunna draga af hans uppfinning, och gerna ville känna det berömda Nordiska linet, öfvergaf sitt fädernesland, och reste igenom Tyskland till Warschau. Under hans vistelse derstädes utbröt Polska revolutionen, och först efter dess slut kunde Mager anträda sin resa till Petersburg, dit ban dock slutligen anlände. Han hade dock här större svårigheter att bekämpa, än han föreställde sig; först sent omsider fick han sitt institut i gång, det uppkom ånyo svårigheter när medel dertill skulle erhållas, och, slutligen trött vid de personer, med hvilka han hade att göra, nedslagen över de misslyckade planerna och framför allt missnöjd med den inskränkta verkningskrets han erhållit, lemnade han Petersburg och for till Riga, hvarest han cj förr, än samma dag han skulle afresa, erhöll anbud att derstädes sätta sina spinnstolar i gång. Trött vid land och folk afslog han dock anbudet, och begaf sig åter till Tyskland. Nu hade han; på Böbmiska landtbruksföreningens bekostnad i Prag, blott på försök inrättat ett institut för linspinning och väfnad. Hans företag hade på en månad haft den framgång, att Måger, utom sin aflöning, erhöll 400 gulden i present. De han ru undervisade, spunno tvenne trådar, en med hvardera handen, och spunno tillika så väl, att garnet, sovr erhölls, kunde afsättas till sjelfva Brabant till knyppling af spetsar. . Man måste verkligen sjelf hafva sett deuna spinning för att kunna öfvertyga sig om möjligheten att på en gång spinna så väl och så mycket. hvartill Magers spinnstolar hufvudsakligen bidrogo. En dylik spinnstol, förfärdigad i Prag, kostade 15 gu: den, hvilket är ganska nHnga efter dervarande dar penoniog, och om flera förfårdigats, bade de naturligtvis erhållits för än bättre pris. Genom Magers metbod erhölls ej allenast bättre qvalitet; utan qvantiteten af garn,, som spanns, var lika öfverraskande, nemligen 8 å 40,000 alnar på dagen. En skicklig spinnerska i Sverige spinner 46 knäpp, aldra högst 20, hvilket blifver 4 å 5000 alpar. Enligt den försäkran, som Mager lemnade mig, skulle han lika lätt kunna lemna undervisning ät 400 som åt 40 personer i spinning. Det kan ej nekas st äfven denna gång var Mager olycklig, hvad valet a! verkningskrets beträffar, och, djupt lifvad för sin sak, beklagade han sig öfveratt nödgas uppehålls sig med Sitt onin nån: ati om oftad då dat T orällat PF ÅNN HN.