Aftonbladet – 3 januari 1844, sida 2

to Seider. Det är urgefär detsamma, som, om man under sista riksdag här hade velat säga, att för bittringen här bade ökat sig emot riksdagsmannen: Hans Jansson eller någon annan ledamot af bondeståndet, derföre att Biet försökte sina krafter: att sönderslita dem. — Ar det icke ömkeligt att se. huru på detta sätt all aktning för sanningen skall så förlorad i-den blinda partihettan eller för det bedröfliga tvånget att sjunga för brödbiten? — Biet har också i dag ett poem, kalladt Idisslingen eller de nya reformerna, hvars fina och comme il faut ton måtte smaka serdeles eget hos ia baute volge, hvilkas talan Biet stundom vilk låtsa föra. Vi föreställa oss, alt verser, sådana som denna, skola falla sig serdeles rythmiska och välljudande, när de deklameras i I gon al aktiee:arnes salonger: Hvilken redlig Sversk kan på er tro, När j öppnen munnen bredvid — pungen Dålig fogel kackar i sitt bo, ! Och j skymfen Sverige och Kungen. Uff! så fult! låt bli det der, min sann etc.. Se här äfven några andra godbitar. Då i Sverge helst man har och haft Kung, som, enligt Fo:kets Testamente, bär sin spira sjelf, och det med kraft, ej en kung för hvart denartemente, så kan det i Gallien låta bra att på gatorna hvarann berätta: Le Roi regne et ne gouverne pas. Frasen är för fin, att öfversätta. Norden bor i Vintergatars tält, isig storm omkring bans Carlvagn ilar,. men på söderns evigt gröna fält aldrig vinternattens lakan hvilar: Norden suger jernig klippas barm, bryter hårdt sin teg bland skog och sjöar, Söderländerna på solens arm gunga jemnt som njutningsmätta öar. Seinens böljor icke Mälarns nå, Sverges Lejon är ej Galliens liljor, Franskt Original är Odilon-Barrot, blott Copior våra Friska Viljor; ack, summera dem, på nära håll, ifrån hufvudet till fotabjellet, Sverges Folk! — du får i qvoten noll, tomt och håligt, der de stått, blir stället. —LONTjR Te