Aftonbladet – 3 januari 1844, sida 2

SVIREU PAM yr Rv Phen) PJ VE MAR MUPPMIDeM, CMT egentliga näring? Säge ingen: Så är det icke nöd-) vändigt! Sannerligen, sker det icke; vi kunna ej undgå att snart se den yttersta nöden inom vår dörr, och mången utestänger den icke ändå med de träg naste mödor. Undantag må finnas; de äro dock ej många. Hvad tid blir sedan öfrig att förkofra sig i studier, att sköta sitt kall? Hvad penning blir örig att skaffa sig en bok? Anklagom öss icke för hårdt för liknöjdhet, vårdslöshet eller försumnietse! Vi hafve hustrur och barn — vi se ej gerna det tortiga brödet tilltagas under tårar och ätas med suckar. t pastor bygger församlingen, komminister skall bygga åt sig sjelf. En hvar känner hvad detta vill säga, serdeles i skoglösa orter. En hvar har ofta sett följden: Innehafvaren dör; husrötebristen tillägges de förut stora skulderna, och den fattiga erkan och barnen hafva ej ett öre öfrigt för hela sin äterstående lifstid. Skulle den motionen anses oyättvis:el er ens obillig, att församlingens haifva byggnadsskyldighet till pastor öfverflyttas-till komministerns förmån ? Eur förbåller sig med vår ur församlingen utgäende lön? År icke en del rent af godtycklig, såsom yste, matskott och lin? Finnes härför någon annan norm än plögseden eller det vanliga bruket? Hvad är då detta annat än gåfvor, dem nöden tvingar oss att såsom nådebjon emottaga, och för hvilka vi alårig kunna nog tacka? Att detta är påkostande och förödmjukande, derom äro vi alla ense. Kan detta olyckliga löningssätt icke förändras, så borde det väl en gång förklaras för vår rättighet att få uppbära denna del af lönen till undvikande af tvister och förödmjukelser. Med den så kallade kapellansskäppan är förbållandet icke stort bättre. Hur den egentligen bör utgå är till den grad obestämdt, att då det ena Landshöfdingeembetet förklarar den böra utgöras med 46 kappar på hemmanet, resolverar det andra endast 8 kpr. Se2 här vår närvarande ställning i samhället! Se här eder blifvande, J ännu yngre embetsbröder! Se här det sätt, hvarpå det lägre presterskapet behandlas och hvarvid man synes vilja låta bero. Man förespeglar oss i framtiden ett pastorat, som skell ersätta alla våra bekymmer, belöna alla våra mödor. Men, varen icke klentrogne! pastorat få vi icke — under närvarande befordringssystem. Och skulle ock någon af oss till slut, vid 60 års ålder, få ett litet pastorat, så äro vi icke långt framme dermed; det, som kan falla på vår lott, blir ej tillräckligt att betala våra såsom komministrar ådragna skulder. Antingen vi sålunda under närvarande ställningar och tförhållanden komma att dö säsom komministrar eller kyr-l. koherdar, så gå vi i grafven med det bittra medvetandet att efterlemna en utfattig enka, ouppfostradej barn och obetalda kreditorer. Må vi då icke längre med vårt stillatigande för-) klara oss nöjde med vår ställning — endast så kan vårt uteblifvande från riksdagarne af vederbörande anses — utan vakna upp ur vår slummer och se ossj omkring efter de medel till bjelp, som möjligen kunna finnas! Men huru skole vi kunna bekosta oss en, fullmäktig vid riksdagen, vi, som hafva intet öfrigt, när året är slut? Då en pastor vid riksdagen har 3 Rdr Bko om dagen, bör väl en komminister, sål van vid försakelse, kunna slå sig ut med 2 Rdr Bko. Summan blir då för året 730 Rdr till fördelning på 412 komministrar eller per man 6 Rdr 49 sk. 5 rst. Men emedan man har skäl förmoda, det herrår vice! pastorer och adjunkter jemväl skulle vilja intressera; sig för saken, torde äfven de gerna lemna en li-) ten tribut t. ex. 4: 46 hvardera, då ofvanstående summa nedgår till minst 530 Rdr Banko, hvare ker! hvarje komminister hade att erlägga 4 Rdr 314 sk. rst ; och denna summa, ehuru för oss icke obetydlig. torde vi väl ändå kunna undvara; vi blefve åtminstone derigenom icke mer än 4 Rdr Bko fattigare än förut, och Våra kreditorer skola visserligen en dag hålla oss räkning, för att vi en gång sökte efter tillfälle att kunna betala dem fullt. Insändåren förutser nogsamt ett och annat inkast emot sjelfva förslaget att utse en riksdagsfullmäktig Hvem garanterar oss, att icke löfte om ett pastorat gör den valde stum? Bröder! Ibland oss finnas bestämdft de karakterer, som äro ädla och starka nog, att emotstå hvarje sådan frestelse; och dessutom ege vi en säker borgen härför i sjelfva det ändamål,! hvarföre valet sker: i hela det lägre presterskapets betryckta belägenhet: Ve honom inför ig sjelf, Om! ban icke, efter förmåga, motsvarade sina kommitten ters gifna uppdrag! Den tyngd, som opinionens dom skuile lägga öfver hans samvete, skulle han icke våga ådreaga sig, om ock man supponerade, att stora Tuna erbjödes honom för sin tystnad eller sitt affall. Det är andra tider nu än förr. Må vi besinna det och denna farhåga skall försvinna. . Elt annat inkast af mera betydenhet är detta:; Hvad kan i närvarande förhållande den ädlaste vilja, den bästa förmåga uträtta, så länge det högre presterskapet utgör ett stånd med ståndsprivilegier, dem det väl söker bevara? Ingenting kan uträttas, förrän det blir en ny representation med fria val! Bröder! Det är icke så alldeles gifvet, att icke någon koncession, från ett eller annat håll, skulle öss meddelas; hela bondeoch borgareståndet, större delen af ridderskapet och adeln-och -en och annan Ödman ipresteständet skulle hafva svårt för att icke förena sig med oss i våra billiga önskningar, och Hans Maj:t Konungen har en gång förut vid uaderrättelsen om en komministers inkomster skakat sitt hufvud. När högst densamme, under sin sista resa genom landet, intog fru j kost kos nu mera aflidne komminister Neuman il Örslösa, frågade han: Hur mycket tfjenar ni före? 20 tunnor Ers Maj:t! 20 tunnor, upprepade den ädlel Konungen? Ja, Ers Moj:t! Då skakade han sitt gr åa hufvud.n Men låt dock vara; att intet för närvarande vid en enda riksdag skulle vinnas! frågan är likväl väckt och skall i sinom tid vinna både deltagande och framgång. Skulle ock platt intet under den gamla representationen kunna uträltas, så låtom oss då skynda att nedlägga äfven vår lagliga röst i vågskålen för dön nya, som vi hoppas skall föra oss fram ull det mål vi söka. 2 Komminister. — Vi meddela här slutet aflistorna öfver dem, som tecknat sig för nyårsvisiternas afskaffande: W. Grangren, F. A. Bredenberg, M. Benedicks, J. Aminoff, Axel Wirsån, F. Oström, R. Wachtmei