Aftonbladet – 3 januari 1844, sida 1

SMÅ-SKIZZER. (Fritt eter SAPHIR.) KONSTEN ATT INSOMNA. TEDet gilfves en stor konst, som heter att sofva ut, men det finnes en ännu större, som heter at! somna in. Det är en konst, om hvilken mar bokstafligen kan säga, att man sofver sig till den och att den endast läres i sömnen, ty om mar än hela nätter vakar, så lär man sig den ändå icke Konsten att insomna är egentligen icke annat än Konsten att leds med: sig sjeif. K Det finnes intet större bevis på menniskor: egenkärlek och sjelfförtroende, än när de säga pjag kan icke insomna om nätternal Det är ju endast ett bevis på huru roligt de hafva-med sig sjelfva, huru roligt de ämna att få, huru intressefulla och angenäma de finna sina egna tankar. När man är i stora sällskap, så löper man ofta i hvart ögonblick fara att insomna, men blir man bara allena om aftonen, och kommer i-sin säng, och icke bekymrar ig om någon annan än sig sjelf, ickehör hvad någon annan än man sjel säger och talar, ettdera i tankar eller monologer, ack! då är man förunderligt vaken, liflig och munter! O, du obegripliga sjelfkärlek och sjelfbelåtenhet! Till konsten att insomna fordras för det första: att man icke har något hjerta, ty hjertat är men: niskans oro, och med oro inom sig kan man aldrig insomna. För det andra: att man icke tänker, ty att tänka är en skadlig, farlig och lifsförstörande rörelse, som har ett elakt inflytande på hufvudet; och till ett snart och lätt insomnande fordras en fullständig och af ingenting betyngd eller -besvärad -— tomhet i hufvudet. För det tredje: att man ingenting eger, att man hvarken i hjertat (om man ändå olyckligtvis har et! sådant) ej heller i hufvudet, ej heller i kofferten eger någonting, och öfverhufvud, att man i hel verlden ej eger något, som -man kan kalla sitt, ty