Aftonbladet – 30 december 1843, sida 1

relst tiga, då frågar värdinnan om nytt, om theaern, konserterne, och om alla de fåter, baler, supger och din6er, som hafva varit, som äro, och som kunna blifva. Vill man tala något sammanhängande, så blir man i hvart ögonblick afbruen af: ;var så godl Törs jag anhålla om senapskannan!, Jag ber om förlåtelsel Får jag sdmjukast be om vattenkaralinl, ete. Talar mar mycket, så kan man ingenting äta, och blir kal ad för en pratmakare,: talar , man intet så anse: man för en dum stock, som ingenting vet. Ai man nu dessu!om så: olycklig och stöter omkul stt glas rödt vin, eller öser en sked med rödbe tor på duken, eller stöter till sin sköna granne armbåge, så att hon sticker gaffeln i tungan, eile sätter elt glas vin i vrångstrupen, eller sväljer et fiskben och sätter det i halsen — allt olycko som man hbemma hos sig afbjelper helt hasteliga men som på en stor middag höra tilllifvets stör sta förtretligheter — så vet man hvad odräglig är. Har man nu ändteligen svitit tre timmar til bords och proberat hvad magen tål, så stiger ma! upp och proberar sina ben, och derefter sin ryg med allahanda bockningar och bugnoingar, till tack sägelse och till afsked, och när man ändtligen ä nere på gatan så tecknar man sig, likasom Ham let till minnes: ,Nästa söndag måste jag der göra en visite d reconnaissance. Och hvarför? att jag i fyra tim mar låtit bruka mig till.en möbel, och. för at jag hjelpt värd och värdinna att roa deras gäster (ty egentligen bli ändå alta gäster bjudna fö gästernas skull,) och för allt detta skall jag gör ett. besök för att tacka ödmjukast Och ändå finnes det personer, hvilkas lif endas