Aftonbladet – 30 december 1843, sida 1

vexla mellan visiter, bortbjudningar och tacksägelsebesök I Men en enda oändlig fördel medföra de dock, dessa nödvändiga visites de reconnaissance: Om man nemligen en gång försummar dem till ett ställe, så är man säker att icke en gång till blifva dit-bjuden. O himmelska frukt af jordisk civilisation! Men jag anar dock att en tid skall komma, då åtminstone personer, utmärkta för snille, konst, och vetenskapl ga kunskaper, skola veta att uppskatta sitt värde tillräckligt högt, för att icke sälja sin andeliga förstfödslorätt för en grynvälling, och då den byteshandeln icke mera skall ega rum att: ger du mig prof af snille och könst, så ger jag dig pudding och kapun, och då personer, som icke ega mera än sitt snille och sina talenger, icke ställa detta lika som speldosor i bredd med fasaner och tryffelpasteyer. Och då — då först skall den gyllene tid-åldern komma, då man derför att man låtit bjuda sig, och beqvämt sig att hörsaämma bjudningen, sjelf bekommer dessa: WVisites de reconnaissance! ILL. TÅRAR. Det gafs em skön tid, en himmelsk tid, en tid då jag trodde på sagor, på busen, på vänskap, på kärlek, på trohet, och på ... tårar. Tårar! Se dessa ansåg jag som sanningens största, mest O0jafaktiga bevis, som ddsvurna vittnen till verklig. djup känsla, bärolder som förde hjertats språk. talade dess ursprungs-ordn. Ack, jag visste icke då hvad tårar egentliger ärol Jag trodde att de voro den sanna smärtans