Aftonbladet – 28 december 1843, sida 2

1 ZZ Med anledning af de handlingar, som herr kryddkramhandlaren Brinck en dag under veckan före Jul lät införa i Aftonbladet, för att verificera giltigheten af några uppgifter, hvilka herr Brinck gjort till Herrar Femtio Äldstes protokoll vid öfverläggningen om den fråg.n, huruvida Borserskapet skulle bekosta lön för en militärbefälhafvare, har herr öfverstelöjtnanten Sandels, hvars tillgöranden dessa uppgifter angingo, begärt att genom Aftonbladet få införd nedanstående skrift, med tillhörande allegater: nÄnnu några ord, rörande frågan om befälhafvarebefallningen vid Borgerskapels kavallerioch infanteri-korpser. Hr Brinck bar icke ansett de personliga anfvll, som ban riktade emot mig uti sitt anförande inför Borgerskapets Her Aldste vara tillräcklige, utan har ytterligare under den 46 i denna månad uti Aftonbiadet låtit emot mig införa några bittra ord, samt dertill fogat notarialbetyg. I följd deraf torde tit. B. ursäkta att jag åter faller besvärlig med några vederläggningar, hvilka likväl torde bli de sista oss emellan. Tit. Brinck säger: att bilagorna Å. B. upplysa på hvilken sida sanningen är att finna, i fråga om mitt tillvägagående, för, att erbålla underskrifter å petitlionen 4839. Dessa bilagor A. 8 B. innehålla, att jag besökt 7 personer i ändamål att erhålla deras namnteckning å ifrågavarande petition. Ehuru härvid vore mycket att anmärkä, anser jag mig likväl icke böra inveckla flera personer i denna såk, emedan herr B. tydligen åsyftar att sätta så många af mina vänner inom Borgerskapet, som möjligt, i harnesk emot mig. Imedlertid har det slagit in att herr B., oaktadt notarius publicus, uti ett ärende så eget i sitt slag, varit å tjenstens vägnar satt i verksamhet, icke kommit till högre antal än 7 personer, som jag uti min skrift af d. 20 sistl. November sjelf uppgifvit mig hafva besökt, för att få kännedom af deras åsigter i saken, ehuru jag icke ansett tillständigt utsätta dessa herrars namn, eller sättet huru frågan derom blifvit af mig framställd och af dem besvarade, hyvilket måhända fallit ur minnet. Hvar och en finner imedlertid, att deras afgifna yttranden till notarius publicus äro helt annorlunda, än hvad tit; B. inför Borgerskapets Hrr Aldste anfört, nemligen: all jag 2 till 3 gånger besökte flera af pelitionärerne innan det lyckades öfverlala dem. Om tit. B. uti sin omkringsända skrift nyttjat sam ma ordalag, hvilket varit mera redbart handladt, hade svaren utfallit annorlunda... Högeligen förundrar det mig jemväl, att tit. B., som ansett det vara 59 tillständigt, att genom notarialbeskickning snart sagdt