reställa sig att grefven af Paris någonsin skali komma att utöfva en regents ålizganden derilandet, och när bofvets skriftställare tala om det inflytande, hans person kommer att utöfva på Frankrike, och utströ sina sykofantiska grannlåter angående sambandet emellan honom och dennastora och märkvärdiga nations öden, så anse alla väl underrättade personer detta såsom ett rökverk till erkänsla för Ludvig Filips kontanta frikostighet. Det är -ingalunda troligt, att ett folk, bos hvilket mängden äger ett-mera klart och bestämdt begrepp om hvad som fordras till den konstitutionelia idens verkliggörande, och som bättre än någon annan nation i Europa haft tillfälle att genomgå alla de grader af illusioner, hvilka hvarje stat måste vara underkastad under de särskilda stadierna af sin utveckling — ett folk, som är och alltid har varit det första alt gifva ädla exempel af principernas och den demokratiska andans kamp emot aristokratisk intolerans och monarkiskt godtycke — det är föga sannolikt att ett sådant folk skall underkasta sig ett långt regentskap endast för alt en gång sätta på thronen en liten prins, som sannolikt kommer att uppfostras i grundsattser, helt och hållet stridande mot tidehvarfvets ailtmer, allt starkare framträdande anda och intressen. Thronarfvingens moder, prinsessan Helene af Orleans, anses allmänt för ett utmärkt vil uppfostradt fruntimmer med förstånd och karakter, och eger för sin person en allmän högaktning; men hennes politiska föreställningar och ider äro grundade på de, visserligen icke fria åsigter, som gälla uti de små tyska suveränernes hof, samt mognade i Ludvig Filips skola, och men har då icke mycket stor anledning att tro dem vara populära. Det är bekant, att hertigen af Nemours är af deputerade kammaren förordnad att, i händelse af konung Ludvig Filips dödsfall, såsom riksföreståndare utöfva regentskapet under thronarfvingens minderårighet; men det är ock kändt af historien, att sådane regentskaper tillförene i Frankrike allid varit mera despotiska, än konungarnes egen regering, emedan bitterheten af partiernas strider under minderårigheten blifvit skärpt genom föreställningen om den exekutiva maktens svaghet, och resultatet har varit en ökad stränghet och hårdhet från samma makts sida. Minnet.af de s. k. regencernan är derföre mycket hatadt-i Frankrike och som fransmännen i allmänhet tro, att förhållandet skulle blifva ungefär detsamma om hertigen af Nemours blef regent, så är det mycket tvifvelaktigt, och måste komma att bero helt och hållet på händelserna, men icke på nationens allmänna bifall om han någonsin kommer att emottaga denna befattning. . Under tiden är folket, ehuru under ett skenbart : lugn, kanske mera fast än någonsin i sin opinion . om nödvändigheten att emotstå och vinna ändring : i det närvarande systemet, och åtskilliga af repre: sentanterhe hafva förenat sig att med mera kraft än någonsin yrka på de stora och populära reformerna. Den vigtigaste ibland dessa är en förändring i sjelfva valsystemel, och hela oppositionen, med de Lamartine och Odilon Barrot jemte flere andra utmärkte män i spetsen, ämnar vid kamrarnes öppnande samfäldt draga till strid för denna sak; för hvilken allmänna tänkesättet redan är tillräckligt förberedt. Hela Frankrike är medl: dem: nationalgardet samlas sällan till en allmän högtid i någon stad utan att proponera en skåll. för valreformen. Detta är likväl ett af de ömtåligaste ämnen för hofvets öron; det är en buse, som skrämer om dagen, och en mara som l; om natten oroar med förfärliga drömmar. Konungen . vet; att en utvidgning af valrätten skulle gifva ett mycket förändradt utseende åt deputerade kammarens sammansättning, och detta vorel äfven dess ändamål; ty så som kammaren för närvarande är organiserad, finnes der en massa af korruption. Af nära 300 deputerade bestå omkring två tredjede!ar af män som hafva någon anledning, hemlig eller uppenbar, att ställa sig på konungens och. hofvets sida, och antalet af deputerade som äro embetsmän är otroligt. Oppositionens syftemål är nu att sätta en laglig gräns för dessa representanters ärelystnad ech intriger, hvilka först använda inflytandet af sina embeten att vinnain. träde i skötet af lagstiftningen, och sedan begagnå sig af denna ställning för att uppstiga till ännu högre och mera vinstgifvande platser. En röst, en -voteringssedel, gifven till understöd för hofvet och regeringen, är en vexel, dragen på ministerens tacksamhet och beredvillighet (complaisance). Att blifva deputerad är sålunda för en offentlig embetsman en speciel och stor merit i deras ögon, som utdela kronans ynnestbevis, och när man vet, att mången deputerad icke äger annan fortune, än sin lilla årliga lön, så mycket som en stickstyfver af 2200 rdr bko (4500 fr.) eller jemnt så mycket som fordras att göra dem qvalificerade till inträde i kammaren, så inses det äfven, att de äro i stor frestelse att ställa sig på den sidan, hvarest emolumezterna kunna falla till godo, då Ludvig Filip har en stor, både enskild och allmän börs, hvaröfver han kan förfoga. Det är med afseende härpå, som de Lamartine, Odilon Barrot, Arago och andra kraftfulle kämpar för frihetens sak beslutat använda alla sina krafter att verka för två stora ändamål; det ena är att afsättliga embetsmän, med undantag af mMinisträrne, icke vidare må väljas till deputerade, och det andra, att erhålla en utsträckning a! valrätten. UN ON AS AR OR Jc MD ot -—— br FR pA AA href Id Je -—VR NA RYSSLAND. Journal de S:t Petersburg af den 28 November meddelar under sina Nouvelles diverses följanAa Ii nämnda hlad hellst osåcnarm hakarnrt är Pradi.