Aftonbladet – 27 december 1843, sida 2

— Det närvarande året har icke haft brist på märkvärdiga bändelser; men såsom politiskt drama kan visserligen ingenting deribland jemföras med de sista tilldragelserna i Spanien, och en Skakespeare eller Cbalderon skulle utan tvifvel sf dessa ämnen kunna bilda ett skådespel, jemförligt med hvilket annat som heist af deras stora nästerverk. För det närvarande ögonblicket ökas letta dramatiska intresse än mera, dels deraf, att applösningen ännu tillhör framtiden, dels äfven och kanske förnämligast deraf, att den strid, som föregår i Spanien, likasom i en brännpunkt eller in nuce framställer heia den under närvarande generation fortgående politiska kampen emellan det konstitutionella systemets hufvudide på ena och de gamla hofoch royåteis-traditionerna på den andra sidan. Våra läsare erinra sig väl sedan de förra posterna, att den spanska premierministern Olozaga blifvit, först genom tidningen Heraldo, och sedermera genom ett i kongressen uppläst dokument, på grvtnd af den lilla drottningens egen berättelse angifven, att bafva tilltvingat sig hennes underskrift på ett beslut om Cories upplösande, och vi hafve jemväl meddelat något af Olozagas första förklaring i kongressen. Men denna sak blir nog i sina följder så vigtig, att Aftonbladets läsare skola finna sig intresserade att följa allt bved som angår densamma, med en mera noggrann uppmärksamhet, och vi meddela derföre här nedan den öfriga delen af diskussionen, som fransyska tidningarne med sista posten innehöllo. Härtill företer sig ännu en serskild anledning. Ehvad utgång undersökningen öfver bulfvudfrågan må erbålla, nemligen huruvida Olozaga riglat dörren till drottningens rum, så har ban i sitt tal. framställt åt-killigt, som visa att menlöshetens tid åtminstone är passerad i Spanien och att man der har fullkomligt reda på hvad som utgör det nödvändiga grundvilkoret för möjligheten af en konstitutionell regering, nemligen att styrelsen skall ligga i de ansvarige ministrarnes händer. Men man finner äfven, att sedan en koalition al alla partier hade bildat sig att störta Espartero, och Oiozaga, såsom en af de största talangerna, blef en nödvändig person att dervid använda, så har han, som i sjelfva verket tillhör progressisstas eller framskridandets parti, bildat en ministere af med honom liktänkta. Såväl denna omständighet, som att han velat göra det konstiNERE ERNER RAA