Aftonbladet – 27 december 1843, sida 1

EN VECKA I KÖPENHAMN. AF ALEXIS. ö G THORVAÅLDSEN. Bildhuggaren Thorvaldsen är för Danmark hvad Berzelius är för Sverige, han är mnationalärans grundplåt. Hvart i verlden vi Svenskar komma och hvart en Dansk kommer, bära de förre Berzelii och de sednare Thorvaldsens namn på tungan; dessa namn äro praktmedaljer i vårt tidehvarf, som vi ej kunna få vexlade mot utlandets lärde och konstnärer, dessa skiljemynt i vetandets och konstens verld, som finnasi sådan mängd. Det är derföre dessa namn utgöra ett verkligt kapital, de ligga alltid som en metallisk valuta i nationalhederns skattkammare och gifva förtroende åt oss, utelöpande papperssedlar, som lefva af rentan på deras ära. Thorvaldsen är nu sjuttiotre år gammal; det är en kämpagestalt, högvext, hvithårig och med ett uttryck af enkelhet och trohjertenhet i det öppna anletet. Man har sagt, att han har ett ärligt bondansigte ; men om detta är sannt, måste man afdraga alla de drag af råhet, som gör att ett bondansigte är igenkännligt bland tusende. Man ser nemligen bland böndernes barn en mängd vackra och hvad man kallar nobla ansigten, men detta förgår vanligen med tiden, och blicken, liksom munnens nyansering, får ett uttryck af hyfsningsbrist; den odlade blomman vexer dubbel, bladen blifva fina och böjliga, äfven sedan hon är fullvext; men den som vexer på kall jord; ) Se Aftonbl. 4 298.