Aftonbladet – 23 december 1843, sida 1

bernatt, och afgör då helt hastigt sin kärleks alla ffärer med sina medmenniskor, sinå vänner, sina barn, med sitt bjerta och alla sina egna ömmare känslor, och befattar sig med dessa blott på denna enda, lilla, Korta, äfmätta: kärleksstund: Och emellan dessa få, glest stående vägvisare i kärlekens heliga land, på dessa långa, öde mellanrum, utså menniskorna under loppet af hela det öfriga året hatets tistlar, kärlekslöshetens gallipplen, afundens nässlor och tusen andra giftiga plantor, som förbittra, förstöra och förqväfva medmenniskornas lyckal : Och sedan när de hafva uppfyllt dessa mellanrum med hat, förföljelse, kärlekslöshet, afund, tvärhet och trubbighet, då våndra de alla år en enda gång till den gamla ursprungliga, sedan evig tid stående kärlekens vägvisare, och hänga derpå öpp sin lanterna med alla dess tillfällighets-ljus, och sira ut den med fullt af granna och brokiga småsaker, och detta kalla menniskorna: att. fira julafton I! : Förlåt dem; Fader i hiämelen! De veta icke vad de göra. ! De gå som blinda genom Din huldhets omätiga ljushaf, de gå som döfvå vid Din nåds oändliga strömfall, de gå som stumma bredvid Din skapelses eviga jubelchor, de gå med beklämdt bröst; de gå medkort anda genom din höghvälfda, etherklara verld! i Och jag vill nu vända mig långt bort ifrån hvarje julbord, som den beräknande kärleken vill f(ramsätta för att under en enda juläftons-timma försötma för sin :omgilning ett långt; bittert år, jag vill vända mig ifrån det, vid hvilket hjertlösheten med en gyldene skänk vill förgylla för de sina ett helt blygrått år; jag vill vända mig från det, vid hvilket ett egoistiskt sinne med litet brokigt lappri Vill göra skadeslöst ett af detsamma förtryckt bjerta, Jag vill vända mig lång! bort från alla dessa julbord, der den äkta kärleken blott är en skåderätt, den sanna föräldraöm