Aftonbladet – 23 december 1843, sida 1

SMA-SKIZZER. (Fritt efter SAPHIR.) I JULAFTONEN. Det är en skön, rörande, helig afton! Menniskorne fira en kärleksfest! Menniskorne unna hvarandra i dag ömsesidig glädje, de öfverraska hvarandra med fröjd, mel ömhet, med kärleks-; vänskapsoch tillgifvenhetsgåfvor. Den gode Fadern der ofvan har åt menniskorne gifvit hela verlden till en enda lifstidslång julafton! Han har gifvit och med goda gåfvor uppfyllt menniskans lif, lika rikt som det mest full: satta julträd och julbord. Han har på det blå fästet antändt det oändliga julträdet -med otaliga julljus, och från detta flammande träd nedsvälva alla lifvets nådegåfvor: Kärlek, Tro, Hopp. Fan har dessutom förärat menniskorna ett helt julbord fullt med sköna, brokiga gåfvor: aftonrodmad, morgonrodnad, vår, sommar, näktergalöar, dikten, tårarne, kärlek, vänskap, konst, välgörenhet, religion och tusen andra ting som kunna göTa oss lyckliga. Vidare — har Han begåfvat menniskorna med en grann korg, fylld med allahanda leksaker, brokiga och skimrande af guld och gnistrande ädelstenar, och den heter inbillning, och deruti finner man leende drömmar, ljufva önskningar och herrliga förhoppningar. Med ett ord: den evige Fadern för detta stora faderoch moderlösa barnhuset på jorden, har velat göra hela menniskolifvet till en :enda oändlig, skön, magisk och underbar skymningsstund mellan detta lifvets solnedgång och ett kommande lifs soluppgång. Men nu har menniskan, likasom de små barnen, sönderbrutit och i mångfaldiga Små, afmätts och -förut beräknade festdagar, afdelat denna lif. vets stora julgåfva. Hon har delat den oändliga eviga, liftidslånga kärlekens gåfva i små, små de Jar, och firar nu alla år en kall kärlekens Decem