Aftonbladet – 23 december 1843, sida 1

heten blott ett falskt skimmer, den verkliga tillgifvenheten endast elt irrsken. Jag vill gå ut och titta in, och lyssna vid armodets dunkla fönster, hvarest ingenting annät uppspirar än .... kärleken, hvarest intet annat träd uppväxer, än nödens och det trägna, hårda arbetets magra bröd-träd, hvarest inga andra ljus brinna, än de brännande tårarne. Jag vill lägga mitt öra vid dörrarne till dessa, sinnet nedslående hittebarnshus, hvarest barnen äro utan fader och moder, utan gyldene gålvor, utan julträd och julbord, utan alla kärlekens och ömhetens skänker. Jag vill gå ut genom de kalIa gåtorne, jag vill uppsöka de arma förfrusna, darrande barnen, som tigga om bröd och som med gråtande ögon titta in i de varma, upplysta salarna, hvarest de lyckligt lottade barnen simma i strömmar -af ljus och fröjd och dansa omkring det rikt behängda julträdet, och jublande af glädje och förnöjelse klappa i händerna omkring det fullsatta julbordet: : Jag vill uppsöka alla de tusende som i dag, på den heliga rörande julaftonen, sitta allena, allena, öfvergifna och af ingen älskade: :Jag ivill uppleta alla den som sitta i mörkret med rödgråtna ögon och bleka kinder. Jag vill uppsöka:alla dem, som lyckan gifvit ingenting, och som nu hafva ingenting att gifva till sina käraste, sina barn, sina älskade på denna heliga afton.. Jag vill uppsöka alla dem, som med ett hjerta fullt af. kärlek och längtan; dock vandra glömda och förgätna; som i dag på denna heliga afton icke erhålla: det :allra ringaste tecken till kärlek, intet, alldeles intet Jag vill uppsöka alla dem som, långt skiljda från föremålen för deras ömhet, sitta sörjande och trånande emedan de icke på denna heliga afton kunha gifva dem något enda kärfeksord, någon kärleksgsåfva, iekeen blomma, icke den tunnaste lilla pappersrernsa, intet, alldeles intet. Jag vill uppsöka alla deri; som endast åt de döda kunna antända julträdets alla Ijus, allä dessa somm hafva allt