Aftonbladet – 22 december 1843, sida 2

af alla förnuftiga, alt Statsrådets ledamöter i en viss mening måste vara medregenter, så tillvida, som. de skola vara i stånd alt utöfva sin konstitutionella pligt att gifva konungen råd ialla regeringsärender, och detär då äfven gifvety . att dessa råd måste komma före och icke efter beslutet, det hela blir annars endast en karrikatur. Denna sanning, hundrade gånger förut omsagd, och lika mårga gånger föraktad, utgör en af de tre stora principerna, som skilja de politiskt lagbundna regeringssätten ifrån det absoluta, nemligen folksuveränetetens utöfvande genom representation; inskränkningen af rezentens godtyckliga makt genom ministrars eller rådgifvares inflytande och ansvarighet för regeringsärenderna samt systemets representerande genom dessa ministrar och beroende af representationens majoritet. Det är ock denna sanning som den konstitutionella pressen i alla länder har till en bufvudpligt alt genom opinionens makt söka göra gällande, emot favoriternes och hofvens ihärdiga motstånd och försök att elludera densamma, hvarföre det äfven är nödigt alt allvarligen anmärka hvarje afsteg derifrån, och till dess bättre grundsatser slutligen vinna insteg.