Aftonbladet – 22 december 1843, sida 2

a ERP snart återigen kunna få i gång de afstannade vattenverken. Ännu i dag (d. 49), då detta uppsättes, har dock vattenökningen ej hunnit blifva så betydlig, att alla verken ånyo kunnat drifvas. På många år tillbaka har det ej inträffat, att vår ström under så lång tid varit afstannad. — ——tE—— — Dagligt Allehanda omtalade i går, berättelsevis, en anekdot angående advokatfiskalen Printzenskölds förordnande att förvalta landshöfdingesysslan i Jemtland, hvarom nämndes i gårdagsbladet. Dermed säges hafva så tillgått, att chefen för inrikes departementet varit frånvarande och att hvarken han eller någon annan ledamot af konseljea ens afvetat, alt Hr P. aspirerade ett landshöfdingedöme, hvarföre konse!jen, som förut icke kunnat tillstyrka hans befordran till häradshöfding, på den grund att han aldrig utötvat domareembetet, icke heller haft tilllälle att yttra sig om hans capacitet till landshöfding, då han, till rådgifvarnes surpris, af konungen förordnades dertill. Allehanda berättar jemväl alt en ledamot i kammarrätten Hr Fahnehjelm, densamme som på ett berömvärdt sätt, i egenskap aftjenstförrättande landshöfding, utredde den Borgmanska balans-frågan i Westerås län, anmält siz som sökande, ehuru Hr Printzensköld varit lyckligare. Det är väl svårt att med säkerhet kunna veta huru det gålt till vid det nu ifrågavarande tillfället serskildt; men hvad hela allmänheten deremot känner är, att om så förhåller sig, vore det visst icke första gången som det bändt att Statsrådets ledamöter, när ett befordringsmål ifrågakommer, genast i början blifva af konungen i nåder underrättade, att H. M. beslutat till sysslan utnämna den och den personen, och att Statsråderne, i fall de icke äro ense derom, få behålla för sin del rättigheten att reservera sig. Detta är nu en gång så, och kan icke bjelpas så länge rådgifvarne, hvilka af konungen sjelf utnämnas, äro af sådant skrot och korn att de åtnöja sig med denna nullitetsroll. Man vet också att det ryktet går temligen allmänt, och säges härleda sig från Ststsrådsledamöterne sjelfva, att en af deras angelägnare omsorger i afseende på beordrinzsmålen för närvarande skall vara, att söka hos tjenstgörande kabinettskammarherren utverka dess bemedling, att, så vida möjligt, förekomma, det icke en och annan sökande, som helst går genvägarna, må lå tillfälle att vid företräde hos konungen i otid tillocka sig några löften af H. M. Med allt detta må nu förhålla sig huru som helst, men det vissa, som faller hvar man begripligt, är att hela det konstitutionella machineriet verkligen utgör, såsom biskop Tegner en gång kallat det, ett gyckel, så vida icke de ansvarige rådgifvarne skola äga rättighet till något verkligt inflytande på konungens beslut och att vådan af en sådan ställning tilltager, i jemna steg med konungens ålder. Det säger sig sjelf, och detta yttrande kan icke innefatta någon brist på grannlagenhet, alt hvilken menniska som helst, då hon går in på nittiotalet, med hvarje dag alltmera nalkas den tidpunkt, då hon blir barn på nytt samt omdömet följaktligen behböfver så mycket mera stöd från annat håll. Hvad skall man då säga om rådgifvare, som äro till den grad litet angelägne om sin egen värdighet, eller usla och kraftlöse, att de icke akta nödigt eller förmå öfvertyga konungen, att det allmännas intresse lider och nationen demoraliseras, om embeten tillsättas endast efter enskilta sympatier och utan föregående pröfning af de sökandes offentliga för!jenster, samt att folket omöjligen kan i längden med tillfredsställelse se en af det konstitutionella samhällets vigtigaste inrättningar, den af styrelsens utöfvande under rådgifvares ansvarighet, ständigt fortfara att vara en skuggbild. — Vi vete ganska väl att det finnes ett parti, som är af belt annan tanka och som vid alla påminnelser om de konstitutionella pligterne upphäfver höga rop om angelägsnheten af pprerosativets, bibehållande samt rynkar på näsan åt medregenter,, Detta är, helt naturligt, emedan ett sådant parti — det som man kallar kamarillans — hufvudsakligen endast existerar såsom motsats till det konstitutione!la; men det är likväl ieke derföre mindre sannt, och måste inses a Net. br JE bade TRA