Aftonbladet – 22 december 1843, sida 2

ika mycket med Oelenschlägers författareskap at! söra, som S:t Januarius med artilleriet. Denna långa titel. verkade obehagligt på mi; och gör det säkert på alla, som, lika med mig. med ett slags helig bäfvan hört namnet Oelenschläger. Det föreföll mig, som om man bruti! lyran ur banden på den belvederiske Apollo oct ditsatt en fiol i stället, eller nappat kogret frår Amors skuldra för att hänga dit en gesällbindel — det är ett helgerån att göra de evigt unga gudar: ne till spelmän eller vandrande lärpojkar. Midt emot ligger Hotel du Nord. Går ni in förstugan och ser på taflan, så får ni läsa en he mängd nämn, som ni ej känner; men vid JM Hö gör ni en paus — der bor Dikteren Andersen Jag gick till bonom, författaren af En-skalds lust vandringar, Billedbog uden Billeder och en mängq andra skrifter. Andersen är en, som jag tyckte några och trettio år gammal man, han är lång bleklagd och bär en viss stämpel af godmodighet alt ej säga barnslighet i sitt ansigte. Man ser på honom att han blott är diktere, att han egentli gen lefver i en annan verld än denna, fastän ha sjelf på fullt allvar tror sig lefva som andra men niskor; Men redan hans barnsligt goda sinne, han lättretliga fantasi, hans till hälften melankoliska till hälften jollrande åsigt af lifvet, gör att han e är såsom andra menniskor. Vi andre äro lugn och trankile åskådare af lifvets drama. Ander sen spelar med sjelf och lefver öfverallt, i Kin som i Danmark, i Egypten och på Grönland, ö! verallt för honom fantasien utan rast eller ro om kring, och då vi helt trankilt lägga oss att sofva vi andra, emedan vi ej hafva något uppsagdt di skontlån eller söka någon syssla, då vakar han oc