jag bar bara varit i Köpenhamn, men detta är, med förlof, också utrikes. Det riktigt förargar mig, då jag tänker en tjugu år tillbaka i tiden och finner hurw mycket besvär jag gjorde mig för att komma till Köpenhamn. Den tiden fanns ingen ångbåt, det var krångel och spektakel med passet och tusende besvärligheter innan man kunde komma sig åstad. En Köpenhamnsresa då var en veritabel rYesa utrikes, och man kunde till och med skrifva en smula, emedan man ej beböfde att påföljande onsdag eller lördag blifvaslagen på fingrarne.:Den tiden foro blott handelsexpediter och diplomater dit öfver, och dessebefattade sig:aldrig med: om man råkat ljuga något smått om och: på konungariket Danmark. Nu går resan lätt och hastigt. Man går ombord i Malmö och har knappt rökt ut ett par cigarrer, förrän manstiger i land i Hans Maj:t Konungens af: Danmark stater. Orsaken till detta förhållande är icke allenast vattnet, som, enligt Thunberg, är ett element, som gör bandeln så inom som utom Nederländerne vig och beqvämlig,; ty samma vatten fanns der för tjugo år sedan, utan vattenångan, som sätter ångfartyget Malmös pistoner i rörelse. Thunberg har:således uttalat en profetisk sanning, då han säger, att vattnet gör bandeln vig öch beqvämlig: För tjugu år sedan var det helt annat: Jag vill beskrifva en sådan: färd, på det efterverlder må veta Huru mycket förfäderna sleto och foro illa. Det var en vacker Junimorgon år 41823. Jag vistades den tiden hos en gammal, hederlig börgare i Helsingborg, hvilken var på långt håll slägt till min far och således benämndes farbror. Hans hustru. kallades faster och dottren var naturligtvis, för kusinaget skuH, min dusyster. Som sagdt var, farbror: hade allt ifrån året förut lofvatsiz och sin familj eh resa till Köpenhamn, och jag skulle följa med i samma egenskap, som hr De: non m. fl. åtföljde Napoleon till Egypten. Jag