a es från den ena morgon till den andra afbidar Simeon sitt slut, och ifrån den ena dagen till den andra väntar jag på att den almagt, som inpassat länkarne uti kedjan af menniskans öden, äfven skall lätta tyngden af min tryckande börda. Min man, liggande trenne gånger på plågans läger å Lszaretlet, och moder för ö:ne barn, hvilka ödragit sig sjukligheter, och jag utan att vela någon tillgång till deras lifs uppehälle. Vördade allmänbet! räck den värnlösa bedröfvade makan och modren en hbjelpsam hand, och veten, att en skärf gifven i offerkistan al godt bjerta är Herran behaglig. Min värd bor i huset M 2 Gåsgränden vid iida Kongsbacken å Norr, och lemnar vidare underrättelse om min bedröfliga belägenhet.