Aftonbladet – 21 december 1843, sida 2

fördt, att linnelärftet och en del af shawlarne i Stockholms packhus igenkänts vara samma varor, som kort förut af samme egatre der anmäldes till förtullning. men måst re-exporteras, såsom till införsel förbjudne. Författaren till ofvaromförmälde artikel, icke nöjd med ett enkelt berättande af de urpgifne facta. bar derpå grundat förutsättningar och insinuationer, hvilka. i förening. med en serdeles öfverdrift och skärpa i framställnivgssättet, tydligen utmärka havs afsigt, att, jemte skuggkastning på tullverket i allmänhet, serskildt emot vederbörande tulitjensteman i Calmar väcka hos allmänheten starka misstenkar om uppsåtlig brottstighet och om en — i händelse den i verkligheten förefunnes — högst straffvärd medgörlighet, hvilken anty des såsom orsak dertill, att så många af bufvudstadens kramgods-importörer, serdeles af Judiska nationen, ej förtulla sina varor i Stockholm, utan låta tullbehandla och afstämpla dem i Calmar. Det är till följd af dessa, icke så tydligen utsagda, men dock lätt begripliga och af allmänheten fermt uppfattade insinuationer, som Ins. funnit sig af sin känsla för rättvisa och billighet uppmanad att, efter tagen kännedom af de anmärkta förhållandena, något närmare belysa dem, dervid Ins. på förhand får törklara, att då kontrollören i Calmar, som ensam sköter packhusgöromålen, verkligen, på sätt nedan förmäles, gjort sig skyldig till misstag vid några förtullningar, så åsyftar Ins:s framställning ingalunda, att förfåäkta nämnde tjenstemans oskuld, utan endast att hos den läsande allmänheten framkalla ett blidare omdöme, som säkerligen skall blifva oskiljaktigt från öfvertygel en, att de upptäckte felen härflutit, icke a elakt uppsåt, egennytta eller oredlighet, utan endast af förhastande eller tillfällig brist på uppmärksarhet under omständigheter. som, om än icke ful komligt urskuldande, likväl torde anses vara i hög grad förmildtande. Pet är sanning, att af de med ångfartyget Svithiod den 29 sistl. Oktober till Stockholm från Calmar afsände, der förtullade kramvaror, (hvilkas mängd kan bedömas af tullvärdet, som uppgick till 29.000 Rar Bko) följande, vid anställd undersökning i Stockholms packhus, anmärkts vara oriktigt förtu!lade, remligen A st. felb af silke och bemull, förtullade såsom hom-; ullsfelb, ett st. randadt och bårdt vattradt sidentyg, såsom faconeradt, 40 st. linnelärft såsom lärft af bomull, samt åtskillige halsidenjemte ylleoch hal yllesbawlar, hvilka man i Stockholm ansett understiga de såsom vilkor för tullbarbeten stadgade minimivärden, ehuru vid dessa shawlars förtullning i Calmar, dervarande packhusföreståndare, med iakttagande af föreskriften i det af Freja åberopade cirkulär, låtit sakkunnige personer besigtiga och värdera sheawlarte, som då uppskattades tillräckligen högt för att kunna förtullas. Derutöfver har vid undersökning af elt sedermera i Calmar förtu!ladt och till Stockholm asändt betydligt varu-parti, förekommit, att 30 dussin bomullsdukar blifvit afstämplade såsom facorerade genom väfnadssättet, ehuru faconerne tillkommit genom gårnets olika färgning; åtskilliga stycken sammet afsilke och bomull, såsom halfsidenvara, hvilket, fastän iverbal öfverensstämmelse med tulltaxanr, ansetts stridande emot ett af Kongl. Maj:t i ett serskildt mål gifvet nådigt beslut, samt några partier shawlar af ofvannämnde beskaffenhet. — Allt detta är visserligen sanning, och de emot tullkammaren i Camar anmärkta fel inskränka sig således icke till de af Freja uppgifnefalls menå andra sidan förekomma också omIständigheter, som böra besinnas. Sedan regulier ångbätsfart blifvit inrättad emellan Stockholm och Löbeck, med.anlöpande af Calmar och Ystad, hafva åtskillige importörer i Stockholm funnit sin uträkning vid, att i dessa tvenne sistnämnde städer linförtulla sina varor och sedermera låta dem med en följande ångbåtslägenhet afföras till Stockholm. O-saken bärtill är alldeles icke den af Frejä-författaren antydda, utan måste sökas i andra förhållanden. Den Iblir lätt att finna, när man känher, att tolagsumgälIderne och andra extra utgifter å Inkommande varor! luppgå i Stockholm till minst tre (3) procent, men I Calmar till endast en half (:V.,) procent af varuvätdet; loch om man ru beräknar. att för de Stockholms:aror, som under loppet af detta år införtullats i Calmar och hvilka uppgått till ett tullvärde af 403.820 ;IRdr Bko, tolsgen och öfrige afgiter skulle vid förJtullning i Stockholm utgjort 12,114 Rdr, men i CalImar deremot bestigit sig endast till 2,049 Rdr, så luppstår en skillnad af Rdr 10,095 Bko, som utgör de ÅStockholmska importörernes direkta vinst af tförtullningen i Calmar. Härifrån bör väl någon del afräknas såsom kommissionärs-arfvode; men så bör också tagas i beräkning, att arbetspenningarne falla sig lindrigare i Calmar och att inkommande varor derstädes icke beläggas med andra stadsafgifter, än tolagoch vågpenningar. I Imedlertid har importen i Calmar, till följd häraf, lbetydligen ökat sig, samt göromålen i packhuset i och Imed detsamma blifvit mera trägna. Om man nu lillika känner, att den lokal som i Calmar begagnas lll inkommarde varors undersökning, förtullning och afstämpling, är mörk, trång och i öfrigt icke ändaI målsenlig, så bör man icke alltör strängt bedöma, om under länge från morgon till qväll, med rastlös anIsträngning fortsatt dagligt arbete i packhuset, uppI märksamheten någon gång skulle svika, eller eljest nä-lgot misstag ske i följd af förhastande, eller förbiseenIde af någon af de minutiösa omständigheter, som ofta bestämma en varas tullbarhet under ena eller andra TIrubriken. och till hvilkas fullkomligt noggranna urskilljande icke så sällan fordras en på teknisk kännedom deller erfarer.bet grundad undersökning af varans be-Iståndsdelar elier sammansättning. Så t. ex. är det ;Jom man besitter en mera än vanlig varu-kännedom, stindarm. santa 24 att Htan cercskilda annarater