Aftonbladet – 21 december 1843, sida 2

svinna och båda afgifterna i dess ställe sammanslås till en enda, eller utgå såsom bevillning. Större enkelhet och billighet vore derigenom åstadkommen, och allt detta medförde endast den rubbning, att hela beloppet inflöt till Riksgäldskontoret, då nu en del äfven ingår till statsverket. Visserligen hafva en del städer, enligt sina privilegier, rättighet att, inom vissa sig tillagda distrikter, uppbära gerningsören, antingen till hela beloppet eller till någon viss andel jemte kronan; men detta hinder häfves lätt derigenom, att dessa städer erhölle ett statsanslag, motsvarande hvad de af dessa medel per medium uppburit, eller ungefärligen 500 Rdr Bko om året. En annan ännu obetydligare statsinkomst utgöres af de så kallade Götha Hofrättshus reparationsmedet, hvlika, jemte Sterbbusafgiften och ett från Banken lemnadt årligt bidrag af 466: 32, förut utgjort den serskilda inkomsttiteln Fond för Hofrätternes aflöning,. Uppbörden af reparatiopsmedlen var då något större, men har på sednare tider sammansmält till omkring 50 Rådr årligen och är icke heller vidare beräknad såsom serskild inkomst, utan ibland bötesmedlen upptagen. Afgiften utgöres med vissa fixerade belopp af en del härader och städer under Götha hbofrätts jurisdiktion och synes, att sluta af benämningen, till en början varit afsedd såsom bidrag till underhåll af hofrättens hus. För de publika byggnaderne är likväl serskildt anslag beviljadt; och torde derföre denna partiella beskattning utan våda kunna upphöra, helst då hela uppbörden knappast motsvarar det besvär, som dermed är förknippadt. ; Statsverket äger dessutom, under titel: Extra medel och uppbörder, en mängd olikartade smärre inkomster, hvaraf en del sannolikt bordt längesedan upphöra, i den mån de af andre blifvit ersatte. En fullständig utredning deraf till en blifvande riksdag vore serdeles önskvärd; och denna borde väl af Regeringen företagas eller anbefallas; ty detaljkännedom härutinnan lärer man lika litet kunna fordra af rikets Ständer, som af deras revisorer, hvilkas tid dessutom är för mycket upptagen, att tillåta dylika undersökningar. Medan fråga är om statsinkomster, må äfven nämnas några ord om en af våra personella utskylder, Mantalspenningarne. De skola först halva uppkommit såsom bevillning och sedermera någon tid upphört, men beviljades ytterligare att utgöras såsom qvarntull. I anseende till det underslef som härmed bedrefs, blef denna skatt vidare förvandlad till personell och ansedd såsom beständig, samt utgår nu i de flesta län med 42 sk. af alla klasser. Uti en del län deremot utgöres den med 42, 8, 6 och 4 sk., allt efter personernas olika stånd, utan att denna olikbet alitid synes grundad på billighet. Sålunda är, i några af de norra länen, skatten drygare för :nhysesfolk än för hemmansegare o. s. v. och debiteringen tyckes ofta vara verkställd efter förra vanlighetenn, utan att grunderne derför äro så alldeles gifne. Hurudan revisionen då måste blifva. kan lätt inses. Uti ett Kongl. bref af d. 47 Sept. 4823 yttrades, att undersökningar om skiljaktigheterna vid mantalspenningarnes utgörande skulle anställas och, jemte Kammarkollegii och Statskontorets berättelse derom, vid nästa riksdag för Ständerne framläggas; och då desse ytterligare, vid 4830 års riksdag, i sammanhang med ötlriga beskaltningsfrågor, yrkade en allmän utredning, på det grunderne för denna olikhet måtte utrönas, borde åtminstone nu tiden dertill vara inne —— L Yr anledning af ett i tidningen Freja befintligt och äfven i Aftonbladet omförmäldt mål, angående anmärkningar mot tullförvaltaren i Calmar. för efterlåtenhet och försummelse vid tullbehandling al åtskilliga der förtullade och sedan till Stock: