Aftonbladet – 21 december 1843, sida 1

STÅNDSPERSONERNA. TEEENING EFTER NATUREN ÅF W. (Slut fr. gårdagsbl.) Embetsbrodren, komministern, är ock en person, som förtienar ihågkommas bland pastoratsnotabiliteterrna... Af bönderne kallas han alltid blot: pastorn och väl stundom, då prosten icke är närvarande, ,vördig,, en titel, som eljest egentligen tillkommer blott prosten. Pastorn är vanligtvis en till åren kommen man, någon gång äldre än prosten sjelf, samt har ett stort hushåll, hustru och många barn att dragas med; sällan är en sådan hedersman ungkarl, än mindre ung karl. Han är mycket höflig och artig mot både prosten och församlingsboerna, ty han ämnar vid prostens dödliga frånfälle (vill Gud!) söka lägenheten. A. samma orsak bråkar han icke alls med trädgården der på saslaniet; men ser med mycken åtkomstglädje, åstundan och förhoppning på, huru prosten laborerar och planterar i sin. I det stället bråtar vår pastor så mycket mer med sin pastoralexamen; höst och vår, då prosten vanligen har sina giktkänningar, är han en riktig myra, alt träla och läsa. Pastorns trädgård: är en helt liten täppa med några krusbärsbuskar och suraplar, en gräsplan för väfblekning, några pioner, valmor och litet mattram (Matricaria Parthenium) vid knuten jemte gräslökssängarne, samt ett par bikupof under (s. k.) salsfönstret. Sönerne heta på Samuel, Zacharias, Matheus, den Yngste vanligtvis Esaias. Döttrarna hafva stubbadt hår, vadmalsklädningar och knäppeskor. Vår pastor och pastorska äro båda rätt hyggligt folk, ingendera Mycket öfver femtiotalet. Båda äro af presteslägt; Pastorn har studerat i Abo och pastorskan är på långt håll slägt med Linnå. Hon känner prestfamiljerne på sina fingrar, matrikeln -som ett valten, samt håller pastorn, som är litet tafsig af sig, i bästa ordning Pastorn är en liten fetlagd, rödmosnosig person