Aftonbladet – 20 december 1843, sida 2

må nämnas, att herre och fru här i huset föra regementet till skiftes.) Man kan derföre tydligt, senast vid inträdet i salen se huru aktierna stå, om det är herrn eller frun, som båller spiran: förra fallet är lambfoten i pipan Och strutsfjädren bakom lampetten, i sednare, tvertom. Oltver fönsterhyllan befinnas några mycket långa timotejstrån, desslikes några ax af Zea Mays, en uppstoppad mård med stenkolsögon samt 2:ne strutsigg, uppträdda på en tråd. ; 3 I kyrkan äro fanjunkarns inregistrerade i herrskapsstolarne, och äfven ordentligen bjudne på sockenbo-, men icke alltid på biskopskalaset i prostgården. Söndagarne förer fanjunkarn stundom med sig några äpplen ur sin trädgård ochskänker prostinnan. De der äpplena kaltar hon alltid för fanjunkarns supliker; ty gifvaren har då anspråk på att, till tack:för sin gåfva, mottaga en middagsbjudning från kyrkan. Egendomen är icke serdeles stor, och åbyggnaerna mycket förfallne, huset mycket lågt och taket mycket högrest och öfver dörren är det försedt med en klocka, hvars rostade urverk stått stilla i många herrans år. En stor bandhund håller till vid porten; på vedbacken spatserar en kalkon, släpande sina tre återstående fjädrar i byn ket, och åtskilliga andra fjäderfän omgifva van ligtvis förstugutrappan. Den stora trespända vag nen körer nog aldrig upp på den trånga gårdspla nen, men väl någon gång prostens så kallande: wungboskapsvagp, en sorts transportmachin mec två, och vid sina tillfällen, tre säten, begagnad då prosten en famille gör sina årsbesök eller, som har kallar det, — sin Eriksgatan, — hos sockneboerne. Vid hundens ursinniga skall träder, vid så