Aftonbladet – 19 december 1843, sida 2

BLANDADE ÄMNEN; — Den bekante tyske resanden R. Schomburg, hvilkens forskningar i Syd-Amerika vi förut omnämndt, beskrifver i sin berättelse om en vetenskaplig resa i Guiana, en Indianstam, kallad Arekunas, och omtalar bland annat följande drag af deras tillgifvenhet för djur: Man finner djur af hvarje slag, som möjligen kan tämjas, såsom husdjur hos Indianerna, ty de äro vöfverträffliga i konsten att tämja dem. De uppsöka däggdjuren då de äro mycket unga, om möjligt redan innan de upphört att dia, och öfverlemna dem åt sina hustrur, hvilka nu få vara dem i moders ställe. Det unga djuret vänjer sig märkvärdigt hastigt vid Indianskans mjölk och bröst, och jag har ofta nog sett rehnar, pecari, acuri, apor o. s. v. vid en ammande Indianskas ena bröst, medan den lille brune verldsborsaren lagt beslag på det andra. Aporna blifva isynnerhet den nya modren så tillgifna, att de följa henne öfverallt. Så berättade missionären Youth i Ficara för oss, att då han först börjat hålla gudstjenst der, gqvinnorna kommit in i kapellet med sina små barn och apor på armarna, männerna beväpnade med bågar och pilar o. s. v., och att han endast med den yttersta kraftansträngning kunnat undertrycka ett högt skratt, då hans blick under gudstjensten händelsevis allit på cn apa, som slitits och slagits med barnet om modrens bröst. Sedermera såg han sig nödsakad att strängt förbjuda dem att taga med sig dessa djur Guds hus. Aporna räknas formligen till familjen, å, likaväl som barnen, perleprydnader och vid måltiderna plats vid bordet, der de vanligen till bordskamraternas förargelse nappa till sig de bästa bitarna, stundom till och med rycka maten från barnen, just då de skola sticka den i munnen. Indianen skiljer sig endast ytterst ogerna från sina tama djur. : — Den bekante sångerskan, Clara Novello, har Jen 24 November i London gift sig med grefve Gigiuceci från Fermo i kyrkostaten. Det lyckliga paret emnade straxt efter förmälningen London och afreste Lill kontinenten. — InproMmtv. För icke längesedan hände det ig med komikern LArronge i Danzig, då han upprädde såsom slottsfogde i Preciosa, ait hans ena mutasch föll af. Ett högljudt strat skallade genom .eatersalongen; men skådespelaren fann sig, upptog nustaschen, betraktade den vemodigt och sade: — Schade, Schade, Seit der grossen Retirade, Wo ich mich zuletzt barbirt, Ist mir so was nicht passirt.n SRA