tan; i KROOKS vid Storgatan å Ladugårdslandet; i PF. tnämnde Kontor. Utdelning kl. 6 eftermiddagen. Derföre yrkar Hr de Lamartine, att en fullständig skiljsmessa mellan stat och kyrka må äga rum; att den sednare skall uppgifva anspråken på alla verldsliga fördelar, som den finner i sitt nuvarande förbållande till det politiska samhället, att detta åter skall på sin sida uppoffra sitt nu ägande inflytande på kyrkoordningen, och att religionsfriheten ändtligen måtte: bliva en sanning. Ått denna frihet nu är ett tomt ord, söker Hr de L. visa på fö!jande sätt: Man måste tro, hvad statskyrkan tror eller ock alldeles intet. Emellan den lagliga tron oah den fullkomliga otron finnes ingenting. Om Gud sjelf åstadkom en ny uppenbarelse på jorden och i himlen, skulle statens makt framtränga emellan Gud och menniskorna, och denra uppenbarelse skulle väl icke mer finna ett kors påGolgatha, men den skulle få bestå sitt första prof i tukthuset. Den som således, med rätt eller orätt, känner sig lifvad af andra Teligionsbegrepp än de lagliga, är tvungen att nära dem i stillhet inom sig, utan att få förkunna dem, utan att utbreda dem, utan att genom ord och gerningar kunna bestyrka dem och sålunda utan all verksam inflytelse på det moraliska lefyvernet för framtiden; lagen är den stora hägnaden omkrirg Herrans jord; bed annorstädes eller bed alldeles icke: sådant är mig enahanda. — Hvilket tankemord, hvilken bannlysning mot samveterna! Hvilken skymf mot verldens Gud! Den katholska kyrkans ställning i Frankrike skildrar Hr de Lomartine på följande tätt: Den är det enda, stora tillåtna, beskyddade och lönade förbundet i landet, en nation i nationen, en stat i staten, ett serskildt samhälle i det borgerliga samhället, snart sagdt lika talrikt som hela folket. Den har en erkänd och dubbel förvaltning, till hälften andelig, till hälten verldslig, med provins-indelningar, nemligen biskopsdömena, och distrikts indelningar, nemligen församlingarna. Den har sina stor-dignitärer, de af staten betalte och befullmäktigade kardinalerne vid konklayen; den har två suveräner, en verldslig, konungen, en andlig, påfven; och då den vexelvis stödjer sig, antingen såsom Bossuet mot påfven på konungen, eller såsom erkebiskopen i Cöln mot konungen på påfven, kan den ingifva begge fruktan och taga sig stora friheter emellan dem; såsom t. ex. den gallikanska kyrkans frioch rättigheter. Den har en embetsoch tjenstemanna-här af 80,000 andlige, af kyrkoherdarne, dessa fromma försyner, som lefva på landets alla bebodda punkter för att vara de nyföddes fäder, de lefvandes bröder, de döendes skyddsenglar, ända till sändebuden af den tro, som desse genom sina ord öfverallt laga om, der den svag blifver, och ända till ordnar, som bilda en oafbruten kedja af inflytande och undervisning, alltifrån konungens öra till den fattiges halmbädd, såsom Jesuiter och Ignorantiner. Den innehar alla domkyrkor och kapitel, alla kyrkor, alla hus, alla biskopsstolar, alla seminarier, som staten skänker, doterar, reparerar och underhåller. Den har tillåtelse att församla och undervisa så många unga män, som dess stora lärosalar kunna inrymma. Den har smärre låro-inrättningar, der deh förbereder de arma barnen redan före den ålder, då de äga ett sjellmedvetet val af yrke. Den har frihet från: krigstjensten, en blodskatt, som alla andra måste betala. Den:shar filialkyfkor, hjelpprester för milda stiftelser och menigheter. Den har de oräkneliga munkoch nunne-klostren, som dess anda lifvar och uppfyller med ett lika sinne. Den har kyrkornas kapitaler, egendomar, räntor och öfriga inkomster;samt hela förvaltningen deröfver. Den har 30 millioner francs årligen, som staten derutöfver uttager af folket genom beskattning och skänker till katbolicismen. Den har derjemte tillfälliga inkomster, som uppgå öfver 40 millioner årligen. Den har 20,000 friplatser för seminarister, som staten underhåller för att rekrytera presterskapet. Den har öfver 400 millioner fastighetsvärde, som moraliskt tillhöra kyrkan, genom de korporationer, i hvilkas ägo de äro. Den har dessutom den outtömliga källan af frivilliga gåfvor, som väl icke, förblifva i dess egna händer, men som likväl gå genom dem och köper de fattige åt presternad med den blidkande guds-penningen. Den har allt detta och mera som vi ej veta, och dertill det hemlighetsfulla herradömet öfver samvetena, som lagarne aktningsfullt öfverlåta åt den. Den har rättighet, att när som helst församla folket i massor och utan uppsigt tala till det. Den har en moralisk herrskarmakt öfver familjerna genom hustrurnia och mödrarna. Sådan är det katholska-presterskapets i Frankrike verkliga ställning, Den är sådan, att om man lemnade någon valet emellan: den ställning, då anstalter, det välde, som den verldsliga eller andliga makten i Frankrike besitter, denne nödvändigt måste välja den andligas. Den är. mäktigare än staten sjelf och är dessutom eyig och helig. Hvad äger väl ståten såsom motvigt emot denna allmakt af laglig propagandism och nflytelse-utöfning; denna nästan uteslutande åt kyrkan inrymda moraliska besittniug af landet? Jo, en ministår för allmänna undervisningen, i spetsen för en korps af laiker, benämnd universitet, som fått ett anslag af 44 millioner francs, äger 46 stats-gymnasier med 2250 friplatser och 342 stads-gymnasier med 404 riplatser.. Dessutom har den rättigheten att inspekera läro-anstalterna, och bördan att låta examinera la lärjuogar, som icke blifvit undervisade i dess ;gna anstalter, innan de äga att ingå i vissa embeen, med undantag likväl af dem, som förklara sig välja indliga ståndet och hvilkas helighet man derför eränner. Sådant är det inbördes förhållandet emellan yrka och stat, i afseende på lära och inflytelsen etc.