tenskapligt undersöka troslärorna, synes sta1iiaraf Må äfven enskilde lida dervid, må förtrycket under några år vara kännbart: det är tiden sjelf, som forthjelper folken öfver sådena anfäktelser, och för Tyskland är den tid för alltid förbi, då det var möjligt att befalla öfver öfvertygelserna genom förordningar. Preussen har sett slemma dagar, i den tid då Fredrik Wilhelm 1I och hans minister Wöllner ville uppresa skrankor mot upplysningen; men dessa tider hafva spårlöst försvunnit. Ty alltsedan Fredrik den store befriade samvetena; sedan ban uttalat det stora ordet: I mina stater kan enkvar få blifva salig på sin fason, och alltifrån hans oaflåtliga bemödanden att utrota fanatismen och tända vetenskapens ljus uti sitt land, bar en oförstörbår kärba af förnuft och eftertanka nedträngt i folket: den hvilar på öfvertygelsens frihet och fortverkar ständigt så mycket, att det blir omöjligt att föra det gamla mörkret tillbaka. Låtom oss, innan denna betraktelse afslutas, äfven kasta en blick på pressen i Preussen. Denna framställer en bild af hela pressen i Tyskland i närvarande ögonblick under censurens tyngd. Man kan icke utan deltagande betrakta den olyckliga strid, som denna press i så många år fört emot de bojor, hvaraf den fängslas. Utan någon tryckfrihetslag, och fastän ställd under censur, var dock den preussiska pressen temligen fri vid befrielsekrigets slut. Genom kongressen i Wien försäkrades Tyskland om tryckfrihet och eu tidsenlig lag för pressen; men snart bragte den s. k. demagogförföljelsen de bekanta Carlsbaderbesluten till verlden, hvilka till en början endast utfärdådes på fem år, men efter hand förevigades och följdes af allt strängare tvångsåtgärder, till dess de åstadkommo en fullkomlig förstelning. Censurens stränghet drefs ända till det löjliga och följden deraf var lögn, bedrägeri, språkets förfalskning inom pressen och tillintetgörande af dess värdighet och sjelfkänsla; med ett ord, en jesuitism som måste utöfva en skadlig efterverkan på embetsmännens och nationens karakter. Ty det är censurens största förbannelse, att den icke allenast mördar det redan lefvande, utan ock qväfver tanken i sjelfva födelsen, emedan den tvingar skrifställarne att alltid erinra sig om det gissel som håller vakt vid deras dörrar. Man måste nu lära sig konsten aått beslöja tankan, att genom listiga vändningar lura censorernes vaksamhet och att med -slug: försigtighet inrätta sig så, att man kunde undgå polisens och lagarres förföljelse, som likt ett Damokles-svärd hängde öfver hvars och . ens hufvud, hvilken vågade att i utländska tidningar och under anonymitetens täckmantel upphäfva bittra :klagomål; ty man tvang redaktörerne genom hotelser om förbud och polisinqvisitioner, att uppgifva författarnes namn. Emot detta censurtvång höjde ständerförsamlingarne, efter den nuvarande konungens anträde till regeringen, gemensamt sin stämma och vunno derigenom åtminstöne så mycket, att de fingo löften om mildring, och att en censurdomstol för någon tid sedan tillsattes i Berlin, hvarigenom pressen för första gången fördes ur polisens händer till ett ordentligt tribunal. Men som de nya domarne likaväl måste . förfara efter de bestående stränga censurinstruktionerna och då allt som tillåter sig att vara liberalt brännmärkes med tillnamnet die schlechte Pressen och all opposition, så framt den icke, såsom det heter, afser en beskedlig (bescheidene) undersökning af sanningen, stämplas med omförmälta -benämning, så har man väl för närvarande föga att hoppas på en verklig förbättring af pressens förhållande i Preussen. De män som för närvarande: kunde verka med mesta inflytelse för pressens och nationens framtid, nemligen ministrarne Eichhorn, Thiele och Arnim, halva visat sig såsom: de afgjordaste motståndarne till allt slags tryckfrihet. Det är i Preussen icke möjligt att grunda en ny journal eller tidskrift. Tillåtelsen dertill, om ock endast för belletristiska blad, meddelas blott åt sådana personer, som framför allt lemnat bevis på sitt goda tänkesätt. Det måste derföre blifva en kommande tid förbehållet att lossa på detta beträngda och onaturliga tillstånd samt tillfredsställa nationens fordringar, hvilken ganska ofta inser hvad hon måste umbärs: Förf. till denna teckning hyser den öfvertygelsen, att denna tid icke är mycket långt borta. Trängtan efter en fri press är i Preussen så stor, att motståndet omöjligt mera kan räcka länge; och sjelfva de halfmesyrer, med hvilka man nu sträfvar att vinna ett lugnare tillstånd, kunna endast bidraga att öka begäret och att närma sig det slutliga målet. Preussens framtid lider i alla fall icke af det som skett och ännu kan ske, Andens utvecklingar kunna hämmas, men icke tillintetgöras. Motståndets och missödets tider skola utjemnas genom den inre förberedelsen till ett raskt framskridande, och det kan icke fela, att Preussen är bestämdt, att en gång i spetsen för Tyskland tillkämpa sig Tysklands fri-! het. Detta mål skall vinnas! STATEN OCH KYRKAN I FRANKRIKE. Hr de Lamartine har börjat i Paris utgifva ett arbete, under titel I Etat, I Eglise et I Enseignementn: Staten, kyrkan och undervisningen, hvaraf första deen redan utkommit och afhandlar en vigtig dagens råga, som, på sätt vi redan i denna tidning berättat, väckts af det högre katholska presterskapet, hvilket ill få rättighet att uteslutande tillsätta katholska lä