Aftonbladet – 16 december 1843, sida 2

förhöret genmälde Falkman att magasinet icke tillhörde honom uvtan destillatorn Thorman, och advokatfiskalen svarade dertill, att Thorman hade magasin vid Munkbron, samt att dessutom de, som förestodo försäljningen vid Skeppsbron, uppgifvit att den drefs för Falkmans räkning. Då målet åter den 5 d.nnes förekom, inställde sig bryggareåldermannen Lychou, bryggaren Schmidte och destillatorn Hongelin, såsom deputerade för bränvinsdestilleringsbolaget. De, som förestått försä!jningen i Skeppsbromagasinet, erkände att de uppgifvit, det bränvinsförsäljningen tillhörde Falkman, men förklarade att magasinet tillhörde Thorman, i hvars tjenst också den ene af dem var anställd, samt att F. der endast försålde lampsprit. Falkman föreviste nu åtskillige dokumenter, på hvilka ban grundade sin rätt att tillverka och försälja bränvin, mot hvilka likväl advokatfiskal Fredholm invände, att Falkman väl egde rätt att destillera bränvin men icke att sälja sin vara. Destillatorn Thorman förklarade, att han verkligen flyttat sin sprithandel från Munkbron till det ifrågavarande magasinet vid Skeppsbron, och att han derom gjort anmälan hos destilleringsbolaget, men åldermannen Lychou invände, att han väl d. 4 dennes fått en sådan anmälan, men icke velat mottaga den, emedan den var daterad d. 4 November och anmälan om magasins flyttning bör ske inom 14 dagar, samt att han sedan fått en anmälan, som var daterad d. 4 December. Advokatfiskalen Fredholm yrkade sedan och poliskammaren biföll, att Falkman borde med ed fria sig från advokatfiskalens påstående, att bränvinet i magasinet vid Skeppsbron blifvit såldt för Falkmans räkning. Herr advokatfiskalens andra anlägg bestod deri, att han tilltalat Falkman för det denne försäljer bränvin i det magasin vid Munkbron, som destillatorn Thorman förut innehaft. Härom har undersökning två resor förevarit, men är dock ännu icke afslutad..