Aftonbladet – 15 december 1843, sida 2

IL PRSSERUL UTE) 17 PORER Sa PSN TÖM istnämnda angick kunde icke framhafvas. ; — EH Tonen, undersökt af krigsrätt. Det är i Carlskrona, den händelse inträffat, som ör första gången, oss veterligt, gör intrång i muikaliska akademiens prerogativ af högsta domsätten inom ,tonernas verld. Men det har komnit sig deraf, att den ton, som skolat undersövas, blifvit anslagen af en militär, och allt hvad militärer göra och låta hör, som man vet, unler krigsrätt. Najaden lemnar härom en berättelse, hvari man tillika får göra bekantskap med den nya uppfinning, att en domstol hör två vittnen, för att få utrönt om det tredje verkligen angilfver len ton, som det vill angifva. Skada blott att man icke får veta huruvida dessa vittnen om vittnesmålets ton voro musici eller icke. Najaden berättar: Förhållandet är i korthet föjande: Under 2:dra qvartalet innevarande är voro kaptenen och riddaren Sjöbohm samt premier-löjtnanten E. Olsen tj enstgörande vid s. k. besigtningsfarrättningen, den förre såsom äldste officer (eller chef, som man kallat det, och hvarom under rättegången mycket tvistats, emedan denna benämning icke lärer finnas i Reglementet). , Emedan ofta flere besigtningar på en dag förekomma, delar sig stundom besigtnings-förrättningen, som består af flere personer, i olika afdelningar. En dag skulle besigtning företagas i den utom varfvets område belägna skeppsgosse-kasernen å ett parti skor. Kapten Sjöbohm deltog i densamma och premierlöjtnant Olsen hade äfven infunnit sig. Den sistnämnde anmärkte att icke så många par skor funnos, som kontraktet innehöll, hvartil kapten S. svarat, att frågan vore endast om graliteten, icke om qvanliteten, hvarpå -premi-löjtn. O. dock icke ville ingå, utan nekade sin underskrift. Hvad som härvid emellan desse herrar förefallit, är corpu licti i första afdelningen. Kapten S. anmälde för var an, att prem.-löjtn. O. svarat honom otillbörligt; enskiddt: förekallad för varfschefen, förnekade prem.-löjtnant Odoek i allo, att farhållandet så varit, och kunde icke förmås till någon ursäkts anförande, enär han förmenade sig icke vid tillfället hafva gjort annat, än hvad han ansett för sin både rättighet och pligt. Kapten S. afgaf då en skriftlig anmälan om tvenne olika förseelser af prem.-löjtnant O.; nemligen dels att ban, utan att dertill vara befalld, infunnit sig vid ifrågavarande besigtning, och dels att han mot kapten S. uppfört sig vanvördligt; hvarpå prem.-löjtnant O., utan vidare hörande, af befälhafvande amiralen dömdes till extra-judiciel bestraffning af 14 dygns arrest på eget rum. : Efter undergåendet bäraf begärde premier-löjtnant O. att vid Krigsrätt få utrönt, dels hvarföre han blifvit straffad, enär förhållandet, att han sig vid besigtningen infunnit, icke vore något brott, och den honom påbördade vanvördnad icke existerät, men om den existerat, icke lagligen fått bestraffas så som skett, enär Krigsartiklarne för sådan förbrytelse stadga tjenstens förlust och fästning; samt dels hvarföre han blifvit qvarhållen i arresten flere timmar längre än som vederbordt; Under denna ransakning har, som vanligt, mycket blifvit anfördt, taladt och svaradt, som icke så direkt till gaken hörer; och akterna bärigenom vuxit till en mansbörda. Orsaken till den förlängda arresten har d. v. kommendanten, f. d. kontre-amiralen Petterssån erkänt hafva härrört af ett misstag å hans sida. För öfrigt har upplysts, att den befallning, kapten. S skall hafva gifvit i afseende på ifrågavarande pesigtning, rmöjligen kunnat föranleda premi-löjtnO:s inställelse dervid, och kapten S. tillät. dessutora prem.löjtn. O. deltaga i början at besigtningenI afseende på den förmenta vanvördnaden bar kapten S, medgifvit den endast halva bestått i tonen, och ett vittne, kommendör kaptenen och ridd. Virgin (som prem.-löjtn. O. velat jäfva, emedan han såsom kompani-chef vore emottagare at skorna, hvilken jäfsanmärkning Krigsrätten dock underkänt) harförklarat denna ton hafva varit i högsta måtto vanvördlig, då deremot ett par andra vittnen alldeles icke funnit någon vanvördnad i tonen. Härvid har äfven det besynnerliga inträffat, att då kommendör-kapten V. med ton och åtbörder inför Krigsrätten sökt åskådliggöra prem.-löjtn. Ö:s förhållande vid tillfället, har Krigsrätlen Jåtit andra i sessionsrummet: närvarande personer få såsom villnen intyga, avt de i dessa kommendör-kapten V:s. visade såtbörder och ton icke funnit något vanvördNgt!— Detta i korthet om hufvudsaken; att referera alla biomständigheter skulle fordras flere ark; Premier-löjtsant? Olsens slutanmärkningar voro ganska ska ulle möjligen kunna gifva anledningar till åtskilliga nya undersökningår vid Krigsrätt, hvilka ifrån den möjligen tvillbör