Aftonbladet – 14 december 1843, sida 2

— ON stor möda att med varma svampar åter uppvärma honom. Denne Daniel lefde på samma sid som grekiske kejsaren Basilius, som genom sin vägran att bekräfta några beslut angående kyrkan hade råkat i oenighet med patriarken i Constantinopel Acacius. Patriarken uppretade samtliga munkarne mot kejsaten och inbjöd äfven Daniel att i hufyudstaden predika emot densamme. Med möda hämtade man helgonet ned från sin pelare, på hvilken han redan hade tillbragt sexton år, då det befanns, att han ej mera kunde gå. Med beundran föra de honom i triumf derifrån och ropet om hans annalkande bringar hela CTonstantinopel i rörelse. Från sin bärstol predikar ban för folket, skymfar offentligen kejsaren såsom en kyrkans fiende, kättare och Guds försmädare och uppeggar derigenom pöbeln så, att Kejsaren nödgas fly ur staden. Tumultet blir kändt af Zeno, eP af Basilius för ijugu år sedan utträngd kejsare. Denne begagnar sig af omständigheterna, vinner kyrkoifråtne för sig och nalkas med en här från mindre Asien. Basilius ser sin thron svigta och förnedrar sig i ångsten till den förödmjukelsen att anropa patriarken om förlåtelse och beskydd. Uti den stora kyrkan, i sina undersåtares åsyn, står kejsaren bedjande fråmför den orubbligt stolta presten; Daniel blef äfven framburen, kejsaren nedfaller gråtande för honom, förgäfves, den helige förblifver hård och stum. Bulltet af Zenos inträngande soldater uppfyller kyrkan. Basilius nedlägger sin krona på altaret, och den öfvermodige patriarken öfyerlemnar sin kejsare med gemål och barn till Zeno, hvilken låter inmura hela familjen i en fästning i Cappadocien, för att derstädes bungra till döds. Daniel öfvergifver Constantinopel, nöjd med sin triumf, och återvänder till sin pelare. DEN GAMLE PÅ BERGET, ELLER ASSASSINERNA. (Ur samma arbete.) En kort underrättelse om den mot slutet af trettonde århundradet utrotade, i hvarje hänseende märkvärdiga stam; som i österländerna varit känd under namnet Assassiner eller Lönmördare, skall, såsom man vågar hoppas, för läsaren blifva af så mycket större intresse, som man i många historiska verk väl finner namnet anfördt på detta folk, men iverklighe