Aftonbladet – 11 december 1843, sida 2

ATL al I 1vIljU al UGCHHUaAa IURKGLSF JlalUuvTiS Pugal ran, som utlåtanden blifvit af vederbörande infor-! drade, och vi skola i ett följande nummer meddela dessa. REVY AF TIDNINGARNA. — Barometern i Calmar har en med harmens : värma, man kunde nästan säga, med eld och lågor skrifven artikel i anledning deraf, att kam-!; markollegium, oaktadt den nöd som råder i Cal-l!. mar län, likväl förhöjt det af länets deputeradelh utsatta markegångspriset, som nu är 15:del högrel: än det i orten gångbara. och Barometern råder il: anledning deraf samtlige räntegifvarne att lemna sin säd in natura. Vi hafva ej utrymme för hela artikeln, men meddela några stycken. Man kan deraf tillräckligt sluta, att vederbörandes utslag: icke väckt någon lycklig sinnesstämning i orten: Kongl. Kammarkollegium har, i år som i fjol, pröf vat skäligt att ytterligare förhöja det af Kalmar läns och Ölands deputerade tillräckligen högt bestämda markegångspriset. För alla dem hvilka det åligger att skatta med säd in natura eller att betala den enligt det således förhöjda markegångspriset, är det nu af mycken vigt alt, inom laga tid. uppsäga säden till lefverering in natura, såsom här nedanföre sägs. Redan för ett par veckor sedan emottogo vi besök af ett par aktningsvärda jordbrukare, ifrån södra delen af länet, som beklagade sig öfver, att de blifvit inlockade i kronoarrenden och bedragne, emedan, fastän man tillkännagifvit att sagde arrenden skulle få betalas med säd in natura eller efter markegång, enligt ortens allmännaste priser, så hade likväl mycket högre lösningssummor omsider blifvit utkräfde, synnerligast för det nu snart förflutna året, och sådant till följd af de ändringar som kongl. kammarkollegium vidtagit i länsd:puterades markegångssällning. Arrendatorerne, som, i likhet med de fleste bland svenska allmogen, trodde att de höga herrarne och deras vänner i kongl. kammarkollegiet voro skulden härtill, klagade nu häröfver hos Kongl. Maj:t, öfvertygade, att deras för landsfaderlig ömhet så mycket omtalade höge beskyddare skulle afbjelpa deras nöd, desto hellre, som det var ostridigt, att den dem af kongl. kammarkollegiet ålagda betalningen, pr tunna råg, var omkring !;:del högre än de någorstädes i orten kunde erhålla för säden. Hvad hände? Kongl. kammarkollegii utslag blef, utan ringaste ändring, fastställdt af högsta domstolen, och tron på den omskrutna landsfaderligheten led således nytt och svårt afbräck. Hvad oss beträffar, :så utsade ej vi till de förutnämde klaganderne vår innersta tanke, ty vi trodde och tro, att man ej, utom i trängande nödfall; bör) försvaga fölkels tro på landsfädernes välvilja. Men nu, — sedan begge Kalmartidningarne (för att ej tala om länsstyrelsens konfidentiella tillkännagifvanden, å högre ort) nu, sedaw under de sista månaderne, den ena gången efter den andra det blifvit omtaladt huru folkets nöd varit och är i jemt tilltagande, mest till följd af den olycksaliga penningebristen, nu, då man sett huru allting fallit och faller i pris, ifrån dag till dag, då, i flere trakter, man redan länge har öfvergifvit att hålla utmätningsauktioner på lösörepersedlar, emedan inga köpare infunno sig, nu, då man sållt och säljer böndernas gårdbitar för ungefärligen halfva beloppet af inköpspriset, att nu, då indrifvandet af kronoräntorna, jemte beloppen för en ryslig mängd af sädesauktioner, ja, att nu, då allmännaste priset på råg är 9 högst 10 rdr rgs pr tunna, öka det till 42 rdr bestämda markegångspriset ännu mera — såsom skedt har för det kommande skatteåret — det är, lindrigast sagdt, okristligt. Hvad som derjemte förvärrar denna landsfaderliga obarmhertighet, är den omständigheten, att hela detta förfarande är rent af lagstridigt, så vidt ej Sv. grundlagens ord om Sv. folkets rättighet att sig sjelf beskatta är och skall varda betydelselöst, såsom mycket annat af dess ,heligt bekräftade och högtidligt besvurna frioch rättigheter. O, I rojalister (2?!) J veten icke hvad I gören!! — Man börer icke sällan vissa förnumstiga småherrar, med stora titlar och kungliga crachaner, påstå: att när bondhopen har råd till att dricka sig pirum, ett par gånger i veckan, så tål den nog vid sina ökade skatter. ILåtom oss för ro skull — emedan allting nu för tiden är så hjertinnerligen roligt, — låtom oss se till huru härmed hänger ihop: vi skola då icke vidare tala om de bönder som medelst auktionsklubban fått afsked och således nödgats att gå ifrån gård och grund, för att öka tiggarbopen, utan om dem, som ännu släpa sig fram, likt magra ök, i vilda skogen och på de stenbundna åkrarne. J sägen, j, våra ädle, välvise och högt uppsatte herrar, att fastän svenska bondens torfva är något torftig, så har han dock binäringar, t. ex. ur skogen. Nå väl! Räknom dä endast arbetskostnaden t. ex. för en tunna tjära, ett lass sparrar, ved, eller vrakbräder, — ty skogarne äro medtagne, — och jag trottsar er yppersta räkningsförmåga att visa om, när lasset är såldt i Kalmar, bonden har mer än 8 eller högst 1492 sk. rgs arbelspenningar, för hvarje dag, som han trälat med sitt skogsbruk. För sjelfva materialiet, d. Vv. s. skogen, har han ej ctl öre. Nu frågas, måhända, huru det är möjligt att, under slika förhåltancen, arbetaren kan lefva; och emedan höga vederbörande nog veta alt icke de kunna åtnöjas med tio gånger så mycket om dagen — så påstås att oppositionens och de fria tidningarnes skrik är idel lögn, m. m. Fördenskull inbjuda vi härigenom dessa herrar att följa oss på en liten Eriksgata genom den svenska arbetshopens verkstäder och boningar, dem vi äro bekante med ifrån barndomen; ja, vi inbjude våra höga gynnare att fillika med 0ss, deltaga i bondhopens släp, ifrån kl. 2 å 3 till 6 på morgonen, å logen; sedermera, intill aftonen, på fältet eller i skogen, och sist, på qvällen, till kl. 9, vid slöjdbordet, i ladugården och i stallet, m. m., allt vid en oftast mager kost af en tår mjölk och potater, med dyr sill, eller en bit torrt kött, ? bästa fallet. — I vanliga lifvet få de åtnöjas med salt och potater, jemte vattenvälling. Men om detta blir eder för besvärligt, gode herrar. Så titta in i de s. k. stadskörarnes, matsäckar