Aftonbladet – 11 december 1843, sida 1

slagne vilkor afcända reqvirerade kartor, så voro för Bergqvist utsigterne lika fördelaktiga på annat håll; att Bergqvist, vid början af ransakningen, förneka sig hafva erhållit af Nilsson kartor till större belopn än för 4 å 300 rdr, oansedt hans bref utvisa, att han betalt ett dubbelt större och reqvirerat ett mängdubbelt; att han alltid undvikit att i vittnens närvaro uppgöra sine karteliqvider med Nilsson, samt att han inför domstolen, med bestridande af Nilssons uppgift det Bergqvist kommit tillgodo 40 å 20 procents rabatt och derutöfver, förnekat att han erhållit någon rabatt med undantag å kartor af större valör; äro allt anledningar och bindande liknelser dertill, att Bergqvist afvetat det kartorne, som Nilsson försålt, voro ialska; men enär någon handling, af. Bergqvist med karta försedd, icke blifvit till domstolens granskning öfverlemnad, så kan rätten, emot Bergqvists förnekande att hafva falska kaftor användt, jemlikt 17 kap. 29 och 30 8S rättegåhgsbalken, honom, häradshöfdingen Bertqvist, till saken ej fälla. 8:o Hvad vidare angår Jonas Andersson i Sunnansjö, så är genom hans eget erkännande fulltygadt, att ban år 1855 af Husberg emottagit, såsom hypothek för försträckte penningar, kartor för 489 rdr 24 sk.; att han försålt detta belopp med undantag för a ENE SOA rdr, som skola för sina höga valörer icke kunnat användas, utan blifvit till Husberg återlemnade; att han af Derörde hypothek bilagt å ett köpebref på hemmanet Askeberga en karta med 4 rdrs valör, hvilken befunnits vara falsk samt att, innan han för rätten inställdes, ban sökt dölja det han af Husberg erhållit några kartor. Detta, i förening med omständigheterne att Åndersson, enligt Lars Abrahamssons berättelse, i dennes närvaro uppmanat Husberg att trycka, för att derigenom bereda sig en af Husberg vid tillfället önskad penningetillgång; att Andersson för vittpet Melländer berättat, det han förstod konsten atti tillverka små kartor, samt att han för vittnet Malmberg redan 4852 celler 4833 uppgifvit, det han hade af Husberg: hypothek i kartor, — gör mera än sannolikt, att Andersson icke blott varit en nitisk utprånglare af de kartor Husberg tillverkat, utan äfven att han i konstens hemligheter varit invigd; dock som Andersson enständigt förnekat ej blott hvad vittnen sålunda fört honom till last, uten äfven att han afvetat det innehafde kartorne varit falskå, anser rätten åstadkomne bevisning ej vara så tillfyllestgörande, att han, Andersson, kan till saken. fällas. 9:0 Vidkommande derefter auditören Engdahl, så har han, först såsom vittne hörd, uppgifvit, att han, efter åtagen försäljningsbevillnirg i berr lagmannen, friherre af Klintebergs domsaga, för erhållande af den provision, som vid stämpladt pappers försäljning af staten bestås, och hvilken cj fullt utgick, enär Engdahl icke hade räkning med ränteriet, år 1841 antagit kronofogden Cronas förslåg att försälja denne isådant ändamål anförtrodde kartor; att derefter, under samma och :påföljde året, Engdahl af Crona erhållit stämpladt papper för omkring 2000 rdr bko, hvilken summa Engdahl sedermera, efter gjorda beräkningar, upptagit till 2350 rdr; att i Oktober månad sistlidet är, efter det vice häradshöfdingen Bergqvist erhållit förördnånde att förestå berörde domsaga och tillsagt Engdahl att icke använda andra kartor än från ränteriet reqvirerade, emedan falska skulle finnas i omlopp, Engdahl, utan föregången reqvisition, erbållit från Crona ett parti stämpladt papper, till värde af 9200 riksdaler, hvilket Engdahl återsändt, jemte tillkännagifvande, att han ej vidare ville emottaga Cronas kartor, samt att då korrt derefter allmänna tidningar förkunnade att handlanden Angel i Halmstad var häktad för utprångling af stämpladt papper, hvilket han förmodades hafva från Crona erhållit, Engdahl blifvit förskräckt för sine kartetransaktioner med Crona, och uppbränt hvad han hade qvar af kartor, som från Crona erhållits; och har Engdahl, sedermera för desse sine åtgärder af åklagaren tilltalad, vidhållit sina uppgifter samt ständigt försäkrat, det han om sålunda emottagna kartornas falska beskaffenhet varit okunnig, till dess hans misstankar väcktes på sätt förut är tillkänngifvet. Vid pröfning häraf Har rätten jemväl fästat sin upp-. märksamhet derå, att från Hr lagmannen Klintebergs domsaga handlingar hit ingifvits, försedde under dej två sista åren, då karteringsbostyret derstädes ålegat) Engdabl, med falska kartor till ett värde af 1627: rdr; och alldenstund mot Engdahl ej förekommit annan eller vidsträcktare bevisning, än den hemtats frän i hans egen utsago, hvars rigtighet i intet hänseende, l! vare sig genom tvätalan eller andre omständigheter, rätten haft skäl att betvifla, och denna utsago icke utesluter utan föranleder till visshet derom, att Eng-l( dahl varit i god. tro, såväl då första öfverenskommelsen om karteköp med Crona ingicks, som under dej, ytterligare karteleveräncer, hvilka deraf följde, fördenskull och enär Engdahls i och för sig sjelft obetänksamma förfarande att uppbränna i stället för att till behörig myndighet aflemna det stämplade papper; hvars rigtighet han misstänkte, icke bör, då andra skäl saknas, räknas Engdahl till last, så varder han auditören Engdahl; jemlikt 47 kepitlet 33 I Rättegångsbalken, från åtalet rättvisligen frikänd. 10:o. Beträffande slutligen Jon Johannisson från!t Sjäfsjömåla, som åklagaren ansett ej vara öfvertygad om delaktighet i förfalskningen, eller att hafva sjelf utprånglat eller förbrukat kartor, men dock vara öfverbevisad att, sedan förfalskningen blifvit gjord, hafva hulpit att dölja den samt att hafva rådt och hulpit till utprånglingen, så har under ransakningen förekommit, att Jon sjelf erkännt och flere vittnen intygat, det han under flere är för fadrens räkning fört kartor till Blekinge, Synnerligast till häradsböfdingen Bergqvist och possessionaten Lagström; och ehuru Jon bestämdt förnekat att han afvetat det kartorna voro falska, saknas dock anledningar lika litet för antagande af en så beskaffad vetskap. som derför att han i fadrens utmånglingsföretag haft under åligganden sig anvisade än blott budbäring. Till såda ne anledningar vill Häradsrätten föra, dels det af Hr kronofogden Ströberg hos Jon funns, till honom från fadren ställde bref, hvari samma hemlighetsfulla språk föres, som fadren i allmänhet begagnat ?! för att dölja sine kartetransaktioner, och hvilket bref ej har kunnat blifva skrifvet utan unrder vetskap å? fadrens sida, att det af sonen förstods; dels omstänal digheter att Jon först förnekat all kännedom om berörde bref och sedermera vidgått att han erhållit det, men måst begifva sig till Tingsryd för att anderrätta sig om meningen, som skall hafva varit en penningeaffär, till hvars behandlande på anförde hemlighetsPola avvägd kk ee bog Al aAa EO me mee pe 3 (CE al fa in