Aftonbladet – 9 december 1843, sida 1

beteende röja en väl aktningsfull, men bestämd för. trolighet, som skulle aflägsna all tänka på att jag öfverste Gustafsson såg något annat än en gammal i skäligen knappa omständigheter stadd militär, hvar: personlighet i öfrigt behagade mig. — Efter att vä hafva öfverläst min roll, öppnade jag dörren, bultade på midt emot och steg, efter att hafva förnummif det sedvanliga herein, dristeliga in. Gustaf Ado!f reste sig från den tarfliga soffa hvar på han halflåg, kastade från sig en lunta, som syn barligen var en årgång tidningar, och gick emot mig Jeg påminte honom om Vår förra korta sammanvarc och bad om ursägt att, då han var den ende som jag kände här och vi VOrO så nära grannar, jag tog mig friheten helsa på samt utbad mig att, till tiden: fördrifvande under mitt oförtänkta qvardröjande i Si Gallen, få ibland samspråka mad honom. Han yttrade, det han kände igen mig och några få ord till, men tycktes medelmåttigt smickrad och föga road a mitt besök. Jag lät mig ingenting bekomma, började tala om hvarjehanda obetydligheter och bade, efter en stund, den tillfredsställelsen att märka det han: misslynthet började något vika och lemna rum åt icke precist belåtenhet, Men åtminstone något som jag trodde mig kunna anse för en siags human lik. giltighet. Längre ville jag ej fresta min lycka der gången, steg upp och tog afsked, samt utbad mig at också någon gång få se honom hos mig; han tackade följde mig till dörren, och hans afsked var Vida min. dre surmulet än hans första helsning. Det var redar något. . Alt i detalj redogöra för våra sammanträffander under de fyra dagar jag tillbragte i S:t Gallen skull blifva alltför vidlyftigt och på det hela föga intressant Några spridda, karakteristiska drag, medelst hvilke kan gifvas en äskådlig bild af Gustaf Adolf, hans vä sen, Vanor-och förhållanden, sådana de voro under dc sista dagarne af hans lefnad, är hvad läsaren eger rätt att fordra och troligen allt hvad han önskar, Gustaf Adolph var, om icke rent af vårdslös, åt minstone ytterst tarflig i sin klädsel och möbleringen i hans rum vittnade om fullkomlig likgiltighet fö: dylika saker. Han syntes föresatt sig att systematiskt tillintetgöra ända till minnet af hvad han förr varit, I hvad som omgaf honom, fanns icke spåret af en erinran från fordom och det är bekant, att han icke,